- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
58

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varmt’, säger man, och så fort jag druckit kaffe, ger jag mig väl av... sitt du i lugn... skulle din mor söka upp dig medan jag är borta, så låt inte vettskrämma dig...! Säkert kommer hon att misstycka, det jag blandar mig i denna affär... men ännu en sak, utan hennes medgivande får du nog inte ge dig i väg.»

»Skulle hon kunna hindra mig?»

»För all del oroa dig inte i otid, min flicka... ännu veta vi inte om mitt ärende blir nöjaktigt uträttat... först när det lyckats, är tid på att sörja för, huru man skall kunna få ett medgivande.» Och den vänliga kvinnan fortfor att prata en smula hit och dit, väckte oro när hon ville lugna, gjorde föreställningar mot egna medgivanden, och slutligen, sedan hon i betydlig grad lyckats uppskaka både sig själv och Emelie, avlägsnade hon sig, i det man från förstugan ännu hörde henne ropa till sin skyddsling, att mörksens makter vanligtvis voro de segrande.

*


NIONDE KAPITLET.



Det hela avlopp dock bättre än fru Werner hade väntat, ty sedan hon haft ett enskilt samtal med direktör Selinder samt fått hopp om att Emelie, på sätt som önskades, skulle kunna användas och denne i sin tur haft ett mellan fyra ögon med Emelies mor, så hade denna å sin sida givit vika för nödvändigheten. Samspråket mellan herr Selinder och fru Högqvist var kanske en smula stormigt, men då han gjorde vissa häntydningar på, att lagen möjligtvis skulle kunna ingripa samt blanda sig i hennes arrangemang, så antog hon ett mera undfallande talesätt och beklagade på det högsta, huruledes en stackars mor kunde bli missförstådd.

»Kan Emelie, genom att flacka omkring på landsvägarna, vinna något bättre än att stanna hos mig, har jag visst ingenting däremot.» Härvid kunde hon under tårarne icke tillbakahålla en ironisk blick. »Mitt oförstånd har varit stort», tillade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free