- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
63

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framtidsplaner!» inföll Hanna. »Ni se i mig kanske en blivande modist. Några gamla kamrater kommo nämligen oförmodat hit i dag för att titta till mig, och då vi språkade om ett och annat, påstod man, att mina hattar alltid förefallit särdeles nätt uppsatta... och så fick jag beställningar samt löfte om rekommendationer.»

»Men först och främst vågar jag anmäla mig som kund», sade Emelie med en ceremoniös nigning.

»I så fall är det bäst jag börjar min bana som lappsömmerska...! Vilka slitna vardagsklänningar och vilken total brist på...»

»Det är inte fint, kära Hanna, att bära särskild söndagsdräkt... man bör ständigt vara lika prydlig.»

»Flickor tala alltid om kläder», sade Jean med vanlig ringaktning. »Du gör likväl klokast, Emelie, om du med tystnadens vältalighet förbigår dina toaletter...»

»Han är som kung Salomo ...»

»Jag önskar, det jag hade hans vishet, då jag nu skall snygga upp den här kjorteln... jag vet inte, huru jag skall få ihop det här... det är sannerligen ogörligt.»

Men oaktat dylika yttranden under dessa dagar oupphörligen blevo fällda, lyckades man dock tillsammans med herr Selinders gåvor i kostymväg få Emelie någorlunda ordentligt utrustad för den långa färden.

»Hanna har gjort underverk», intygade flickan, då hon aftonen före avresan sprang upp till sina gamla vänner i vindskammaren för att säga dem farväl.

»Fritz, den tokiga gossen, är så ledsen för du skall resa», sade fru Werner, i det hon skämtsamt slog sonen på axeln.

»Det är väl inte heller något särdeles att vara glad över», inföll han och sökte tala med munter röst, mot vilken den sorgsna blicken protesterade. »Du måste skriva någon gång, att vi få höra hur du får det... för oss tänker jag går det sin vanliga jämna gång, alltid något framåt hoppas jag, men du kan bli en verklig storhet och vi måste ha reda på dina triumfer.»

»Han är alltid så full av förhoppningar», sade modern skrattande. »I går hyrde han i tankarna åt oss en vacker våning och ett statsråd kan inte ha elegantare och bekvämare än den möblering han anordnade åt oss...»

»Är det inte mycket trevligare än om jag satt och gruvade mig över närvarande tråkigheter», frågade han leende. »Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free