Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIONDE KAPITLET.
Det hade blivit vackra vårdagar.
För Emelie var det kringresande livet en munter omväxling samt hade hela nyhetens behag.
Hon och hennes ständiga ressällskap, Malla Höök, kommo överens om, att ingenting var roligare än att se sig omkring och detta nöje fingo de njuta av i fulla drag, ty de hade knappast blivit hemmastadda på den ena orten, innan sällskapet begav sig till den andra.
På detta sätt strövade man genom landet samt besökte små och stora städer och, alltefter som hovsekter Berggrens inkomster voro mer eller mindre inbringande, blevo de båda unga sujetterna mer eller mindre ordentligt avlönade, utan att detta förhållande synnerligen bekymrade dem. De inrättade sig utan knot efter sina inkomster och levde för övrigt sorglöst som fågel på kvist.
Vad Emelie särskilt beträffar, så ansåg hon sig ha stort skäl att vara belåten över att hastigt och lustigt ha sluppit bort från sitt fridlösa, glädjefattiga hem.
Visserligen upplevde hon icke några goddagar och därtill hade hennes klädsel blivit tämligen urblekt — hon vågade icke tänka sig de umbäranden, som utgifterna för en ny dräkt skulle förorsaka — men oaktat den förknappning, på vilken hon var satt och omöjligheten att förbättra sin toalett, så blev hennes skönhet allt mera i ögonen fallande och man stannade för att se efter henne.
Överallt där hon drog fram, talade man om hennes fägring, och hon skrattade som ett gott barn, då hon tänkte på den mängd beundrare, som gensköt henne på gatorna eller kikade på henne, så snart hon visade sig på scenen, och för henne var det ännu endast en uppvisning.
Sommaren var för övrigt rätt angenäm, och fastän det är en betydlig skillnad mellan landsortsteatern nu och förr, icke minst vad bekvämligheten angår, så medförde resorna dock alltid något friskt och upplivande. De yngre bestego utan prut den s. k. rapphönan, medan de förnämligare fortskaffades av någon uråldrig schäs, vars på ståndfjädrar vilande korg stundom, för att skydda mot vind och regn, var försedd med en kur av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emelie/0065.html
