- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
67

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid likå stolt och imponerande, men de åthutade sujetterna, vilka enligt hans ofta upprepade försäkran, icke ens hade djurens instinkt, då det gällde att uppfatta en roll, blevo här helt enkelt människor, med vilka det kunde vara angenämt nog att emellanåt språka om konst, skådespel och litteratur. Herr Malm, komikern, för vilken hovsektern bar en viss hemlig aktning, kunde vid dessa tillfällen visa sig ha en insikt, som icke synnerligen överensstämde med hans fåransikte, samt i uppfattning röja en skärpa, vilken kom herr Berggren att häpna i sitt innersta och föranledde honom att lägga dessa utlåtelser på minnet för att vid tillfälle ge dem ut som eget omdöme. För övrigt kunde så väl den ene som den andre deklamera strödda bitar ur skaldeverk och tragedier, vilka här och där passade för iråkade äventyr eller någon pikant situation, vilket icke så ringa bidrog till en allmän fröjd och gamman.

Dessa utbrott av gott lynne och harmlösa upptåg voro som sagt försvunna med stadsluften eller rättare, så snart samarbetet hade börjat. Men om till exempel några av städernas kavaljerer föll på idén att föranstalta en utflykt i det gröna, kom detta arrangemang som en frisk vind, vilken för stunden blåste bort en mängd missförhållanden.

Mången familjefar kunde då förirra sig som deltagare i den lantliga festen, till vilken dock familjens damer strängt höllo sig undan med all den fördom, man för ett sextiotal år sedan hyste mot skådespelarkonsten och dess idkare. Ett förbiseende, som isynnerhet gällde teaterns kvinnliga artister, vilka hade vant sig därvid samt icke särdeles grämde sig över att, uppburna av tillbedjande kurtisörer, få hänge sig åt stundens nöje, utan att därvid skärskådas av societetens damer.

På utvärdshusen eller i brist därav i någon inbjudande trakt kunde man då slå sig ned vid dukade bord eller på gräsmattan för att vid delikata anrättningar och glödande vin under sånger, tal och skämt njuta av ögonblickets sorgfria tillvaro.

Över sällskapet låg måhända något av zigenarlivets frihet, något bedårande sorglöst, som ryckte de manliga beundrarne med sig och skänkte dem en angenäm glömska från småstadslivets enformighet och hemmets dåsighet.

Varken de invigde eller oinvigde grubblade i dessa stunder över artistlivets törnbeströdda stig. Och Rosalinda Blom tyckte visserligen att man började göra alltför mycken affär av Emelie Högqvist — hon var ju icke det ringaste artist, vilket förste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free