- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
70

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höll på att kostymera sig som uppvaktande hovdam, vilken icke ens hade så mycket som två ord att säga i en femaktsdram, i vilken mamsell Blom excellerade.

»Vad grubblar du på?» frågade Malla Höök, som delade samma spegel och ungefärligen samma öde vid teatern.

»På krossade illusioner», svarade Emelie muntert, »på alla de förhoppningar varmed jag kom hit och ...»

»Och de bittra erfarenheter», inföll Malla, »de bittra erfarenheter varmed du, gammal och grå, lämnar hovsektern.»

»Du slår alltid huvudet på spiken», skrattade Emelie,

»Verkligheten artar sig aldrig som man tänkt», återtog den andra, i det hon med en näsvis min betraktade sig i spegeln samt därvid icke sparade på sminkburken. »Vems drömmar bli förverkligade?»

»Vad mina beträffa, kunde uppvaknandet vara värre än det är!» Och med ett leende beredde sig Emelie att göra sin entré så effektfull som möjligt, säker som hon var, att trots det hon endast orörlig skulle stå vid sidan av drottningens tron, hon dock skulle tilldraga sig allas blickar.

*


ELFTE KAPITLET.



»Så skall man åter bryta upp för att söka annan marknad», sade Emelie, där hon, i den tidiga morgonstunden, stod lutad över en koffert, omgiven av en hop bjävs och grannlåter, medan Malla, strax i närheten, var sysselsatt på enahanda sätt. »Jag trodde i dag elden var lös, när man slog allarm på vår dörr...»

»Du flög också omkring som en yr höna», inföll Malla, vars rosenröda mun formade sig till en gäspning, vilket skedde så grundligt att ögonen nästan tårades. »Det är Rosalinda, som ställt till det här... När man över ett år har varit med Berggrenska sällskapet, så vet man någorlunda från vilket håll vinden blåser ...»

»Man gör sina små erfarenheter...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free