Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är endast för att hindra oss ifrån att ha ett litet extranöje, som hon nu styrt till med inpackningen... den var ju bestämd att ske först i morgon.»
»I går hörde vi åtminstone inte ett ord om uppbrott...»
»Men så hörde hon i stället, att vi i Hartmans sällskap haft riktigt roligt.»
»Utan honom hade vi nog roat oss ändå...»
»Otacksamma!... Man kan ju rent av skratta sig fördärvad vid att se Rosalindas miner, när han svansar omkring dig...»
»Åh ja, det kan vara lustigt nog... men jag skulle aldrig mera så mycket som se åt honom en gång, om hon blott låtit oss stanna här ännu några timmar.»
»Jag vet egentligen inte vad som hindrar?»
»Vad som hindrar», upprepade Emelie. »Skjutsen är ju beställd precis klockan åtta...»
»Än sedan?» Den täcka, mörkhyade flickan satte båda händerna i sidan samt gav Emelie en utmanande blick.
»Men skjutsen då?...»
»Den ge vi väntpenningar...»
»Utan att äga en enda skilling...»
»Vi låna av Hartman...»
»Det var den rätte...»
»Han måste hjälpa oss... i motsatt fall får du hota honom med din onåd, Emelie... Här ha vi trossvagnen, skynda nu på med inpackningen!»
»Men om man kommer för att hämta oss... om man vill att vi alla samtidigt skola...»
»Så äro vi utgångna på en liten stund och man får resa oss förutan.»
»Men om Rosalinda...»
»Milde himmel, så många invändningar du gör!... Säg bara ett halft ord om du inte har lust... för resten ser det ut att bli regn eller oväder», härvid kastade Malla en blick genom det öppna fönstret. »Det mulnar riktigt till», fortfor hon, »och vi göra naturligtvis klokast att genast följa med skjutsen...» hon såg förstulet bort till Emelie same kvävde ett småleende.
»Det är bara några strömoln... och jag tror det nog går an att dröja...»
»Men vi riskera, våra bästa klänningar...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
