- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
73

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag är mycket smickrad över att bli tagen som kapitalist», genmälde den unge mannen, i det han med en komisk förtvivlan vände ut och in på sina tomma fickor.

»Då måste ni söka reda på en sådan», sade Malla med en beslutsam nick, »ni lär vara särdeles skicklig i att vigilera.»

»Alla resurser äro uttömda... Men av vad anledning, mina damer, blir jag överfallen, om inte med ropet: ’penningar eller livet!...’ så åtminstone något ditåt.»

»Vi ämna inte resa härifrån förrän om några timmar...»

»Åh hå, jag förstår... jag kommer ihåg...»

»Det vore oförlåtligt», inföll Emelie leende, »om ni glömt, det vi kommit överens om att nu på morgonen träffas nere vid residenset.»

»Jag har så tusan heller, men då det kom order om uppbrott, så antog jag att det inte återstod för mig något annat än att huvudstupa ge mig av...»

»O himmel, vilken höjd av låghet att slaviskt lyda...»

»Ni deklamerar inte illa, mamsell Höök, men jag ser sannerligen ingen annan utsikt än...»

»Än att skaffa behövligt mynt för den uppskjutna färden», sade Malla.

»Och ni reser ju inte ifrån oss eller hur?» tillade Emelie, i det hon gav honom en halvt bedjande halvt skalkaktig blick.

»Då måste jag också förmå gubben Malm att vänta... han och jag ha gjort upp ressällskap och jag är just på väg för att söka honom...»

»Gör då snart upp med varandra och dröj inte för länge med att komma efter...»

Det var Emelie, som ropade dessa ord efter honom på det glättiga, sorglösa sätt, som endast är förbehållet den första ungdomen, och då de båda flickorna nu skyndade vidare, började de genast sitt muntra pladder.

»Hela staden är som i uppror», sade Malla, i det hon såg sig omkring, »jag tror att allt folk som finnes redan är på benen.»

»Man förstår liksom vi att ta tiden i akt...»

»I dag gör din skönhet rakt ingen effekt, min söta... Malmöboarna äro som slagna med blindhet, utom då det gäller att kika på prinsen...»

»Vem undrar därpå... inte jag åtminstone...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free