Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orden dogo på Mallas läppar, sorlet upphörde runt omkring och en andlös tystnad inträdde några sekunder för att följas av jublande hurrarop.
Med ädel hållning och de förbindliga later, som utmärkte Sveriges kronprins, hälsade han i denna stund det omgivande folket, under det han långsamt gick ned för residensets mattbelagda trappor samt närmade sig den väntande vagnen.
I detta ögonblick föll en halvvissnad, mattröd ros för hans fötter och under skuggan av en vit halmhatt blickade ett par strålande, leende, drömmande ögon upp till honom.
Hastigt som en blixt växlades en blick. Den kungliga vagnen rullade långsamt framåt med sin eskort och pomp och ståt, och Emelie, överstrålad av solskenet, vände sig hastigt om liksom bländad.
»Ja, nu är det här nöjet slut... om damerna verkligen ansett som ett nöje att ha blivit trampade och knuffade», sade Hartman, som jämte sitt sällskap skyndade genom den långsamt böljande människoskaran. »Tacka vet jag i går, då var det mycket trevligare och betydligt rymligare, och vi kunde sitta och språka i anläggningen...»
»Men nu sågo vi prinsen riktigt på nära håll och detta överväger alla tråkigheter... inte sant, Emelie?...»
»Jag undrar inte på, att man här i småstäderna springer för att åskåda kungligheter», återtog Hartman, »men att Stockholmsbarn härvidlag inte längesedan stillat sin nyfikenhet...»
»Vem är nyfiknare än Stockholmsfolk?» avbröt Malla skrattande, »men för att tillfredsställa er vill jag erkänna, att detta var ett något tröttsamt nöje... Jag känner mig nästan som om jag varit på bal.»
»Kanske lite frukost skulle smaka innan vi resa?... jag bjuder eller rättare gubben Malm är stadd vid kassa...»
»Gubben Malm är en ängel... frukosten skall smaka charmant», och fastän Emelie föreföll en smula tankspridd, syntes hon dock gilla denna Mallas uttalade åsikt och de båda flickorna, som sällan hade råd att äta varm, lagad mat, började snart göra heder åt välfägnaden, vid vilken herr Malm, komikern, fungerade som värd.
»Det blir sent på natten, innan vi hinna fram», sade Emelie, då det glada sällskapet lämnade bordet, »jag är riktigt rädd för Rosalinda Blom...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
