Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud välsigne bodherrarne både i Askersund och Lidköping», sade Malla på det muntra sätt, varmed hon gärna språkade. »Deras namnam fick hjälpa upp den ena dagen vad vi svälte den andra... och de baler man arrangerade sedan... fast sällskapet betraktade oss som överflödiga ting, så voro vi balens drottningar, det är säkert.»
»Vi ha verkligen fått uthärda varjehanda sorglustiga episoder,» erkände Emelie. »Oavsett all tillrättavisning och tusentals trakasserier, så tror jag likväl, att om hovsektern inte gjort dåliga affärer, så hade vi nog ordentligt fått ut vår avlöning...»
»Lev i hoppet, goda flicka!... Men min övertygelse är likväl att, med eller utan goda inkomster, skulle vi ändå haft det knaggligt nog... Rosalinda förlåter oss aldrig, vare det nog sagt... För närvarande ha vi dock inte något att klaga...»
»Att sitta vid dukat bord och bli serverad delikata middagar, detta var just vad vi behövde.»
»Du talar som en bok, Emelie... Vet du, i dag måste jag formligen lägga band på mig för att inte äta upp hela kalvsteken... och nu skola vi dricka kaffe i bersån... ser du vilka delikata småbröd, som Stina bär ut i korgarna?...»
Och trots föresatsen att ta sin värdighet i akt, kunde Malla icke låta bli att göra några små lustiga krumsprång.
De båda flickorna vände härvid sina skrattande ansikten emot varandra samt slöto sig nära tillsammans, var för sig beredda att som två glada barn taga emot de goddagar, vilka erbjödos dem.
»Det är alldeles som om vi råkat ut för ett trolleri», sade Emelie, »och jag frågar mig mången gång, om jag drömmer eller är vaken.»
»Jag har förstått, att vi här blevo erbjudna inackorderingen, därför att vi äro de yngsta och ha de sämsta inkomsterna. Detta är den första fördel vi dragit av vårt olycksöde, men jag hoppas att fortsättning följer...» Malla satte förtröstanfullt sin fina näsa i vädret och solen sken över den täcka, mörkhyade varelsen.
»Du må tro», fortfor hon, under det hon med en avbruten syrenkvist jagade bort några dansande mygg, »du må tro att kamrerskan är rik. Efter sin man fick hon och barnen ärva nära tre tunnor guld... alla dessa penningar får sonen disponera och han är bosatt i Göteborg samt lär göra storartade affärer... för kapitalet ger han ränta och det är denna, som fru Sivers och döttrarna ha att leva av.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
