- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
82

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och skära gardiner, fläktande för sommarvinden samt solsken och blomsterdoft över det hela.

Det var runt omkring henne något gammaldags gediget, enkelt och flärdlöst med denna mjukhet och jämnhet, detta livets namnlösa behag, som kan åstadkommas, då penningen avrundar det vardagligas kantigheter. Denna omgivning förhöjd genom det vänliga förhållande, som fanns mellan fru Sivers och hennes döttrar, verkade välgörande på Emelies sinne och den okunniga flickan, över vars tillvaro livets skuggsidor redan hade fallit, kände plötsligen liksom en ny dag hade randats och ett begär till efterföljelse smög sig över henne.

På många veckor hade hon icke skrivit hem. Hon hade ett obesvarat brev från Hanna, vilket hon icke gjort sig något samvete av att likgiltigt kasta undan i den gamla koffert, hon fått låna av fru Moberg. Med en obestämd känsla av oro sökte hon plötsligen fram den skrynkliga skrivelsen ur dess dammiga gömma samt började åter studera den. Stackars Hanna, hon fick nog dragas med bekymmer, och fastän hon ständigt försäkrade att de hattar hon förfärdigade samt de fester, hon med osviklig energi förstått arrangera, givit inkomster, som rundligen räckte till de dagliga utgifterna, så förstod den unga flickan, att omständigheterna icke blivit synnerligen förbättrade. Jean skrev ju också några rader för att framföra hälsningar från sig själv och modern och av detta märktes tydligt, att det närvarande syntes dem allt annat än angenämt, men Emelie visste nogsamt vem som här vid lag bar tyngsta bördan.

Det hade dittills för den unga flickan varit ett verkligt svårt arbete att få ihop några rader, men nu gick skrivandet nästan av sig självt och för första gången blev hennes brev fullt av de hjärtligaste ömhetsuttryck. Härunder kände hon sig allt mera lätt och nöjd till sinnes, och när hon slutligen beskrev sitt vistande hos fru Sivers, försäkrade hon sig aldrig kunna glömma dessa lugna, lyckliga dagar.

»Om jag vore rik», sade hon till Malla, »så skulle jag inrätta mig precis som här i huset... fru Sivers är mitt ideal.»

»Det skulle vara högst intressant», svarade hennes väninna, »att se dig gå omkring som en riktig matgumma och inte ha några andra tankar än kött, fisk, ägg och smör. Inte för att jag har någonting emot sådant folk, långt därifrån...» och därpå började hon med entusiasm beskriva en gräddkaka, som fru Sivers nyss hade vispat till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free