Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan finna det själv och tyckte att det kvittade mig lika, om jag ägde begåvning eller ej... jag hade ju ingen framgång... nedtryckt av motgångar var min kraft nästan borta och jag kände mig likgiltig för scenen, medan jag förr brunnit av begär...»
Det låg en glans av tårar i hennes blick och hon fortfor halvhögt: »Men så kom jag hit... allt här omkring var så lugnt och gott, och jag liksom återfördes till vad jag en gång hade varit... jag känner åtrå efter att börja striden på nytt, och fastän jag kanske alltid förgäves skall söka återge vad jag känner, så är min likgiltighet borta.»
»Således... hm...» fru Sivers hade i gott minne Emelies åttkantiga fasoner på scenen och var kanske fortfarande en smula tvivelaktig om hennes konstnärsanlag, »nå ja, ni känner er bäst själv... jag menade väl med er», tillade hon.
»Jag vet det nog och glömmer aldrig er godhet», flickans ansikte strålade till likt ett solsken, och då hon lutade sig fram för att kyssa fru Sivers hand, kände den gamla sig bevekt att övergå till hennes åsikt.
»Ja, vem vet... kanske skall ni en gång kunna återge vad ni känner, och jag får höra talas om era triumfer... För min del», fullföljde hon efter en liten tystnad, »så har ni ju hört att också jag en gång inbillade mig passa för scenen... men så kom min kamrer och övertygade mig om annat... i alla fall», härvid kvävde hon en liten suck, »i alla fall, fastän ingen kan ha upplevat mera fridsamma och sorgfria dagar än jag, så hände det likväl i min ungdom, att det mången gång föll liksom ett vemod över mig, en saknad, en längtan... Då tog jag till att studera Kajsa Warg... någon vurm måste jag ha...» tillade hon muntert.
»Detta är åtminstone en vurm, som för nytta med sig», inföll Emelie, »vilket kanske inte blir fallet...»
»Aldrig ett ord vidare om tvivel, Emelie», avbröt fru Sivers allvarligt. »Ni har gjort ert val och ingen tvekan får grumla er strävan... jag förstår er nu», den gamla damen nickade och smålog uppmuntrande. »Det gäller för er att helt och hållet lita på er själv... rakt framåt till ert mål!»
Efter denna stund blev det ett ännu vänligare förhållande mellan fru Sivers och den unga flickan, och fastän även Malla blev delaktig av denna välvilja, så var det lätt att märka, att Emelie var favoriten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
