- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
86

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte kapitlet - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vistandet i den lilla staden blev icke långvarigt, ty där, liksom annorstädes, dröjde hovsekterns teaterfolk icke längre än till den tid, då föreställningarna måste inställas till följd av brist på publik. När denna dag inträffade, måste Emelie och Malla hastigt och lustigt packa sina koffertar.

»Sötebrödsdagarna äro slut», sade Malla, i det hon icke utan rörelse skildes från Siverska familjen, medan Emelie, nästan upplöst i tårar, slöt de särskilda medlemmarna i sin famn.

»Kära barn, ni komma väl någon gång till Kristianstad», sade kamrerskan, som allt till det sista tänkte ut något sätt, varpå hon kunde gagna dem. »Där har jag en barndomsvän fru Feuk... ni få lätt reda på henne... låt henne veta, att ni ha bott hos mig och att det är jag som sänt er till henne, så tänker jag nog hon skall ta hand om er samt låta er få det gott och bra... i alla fall skall jag en gång vid tillfälle låta flickorna skriva... Gud vare med er!»

Skjutskärran skramlade åstad. Kamrerskans runda figur och hennes båda döttrars smärta gestalter samt det gulmålade huset med dess oförgätliga trevnad var snart ur sikte.

»Emelie, du, vi ha fått en matsäck, som skulle kunna duga för prinsessor.»

»Vem tänker på mat...»

»Det gör jag», sade Malla skrattande, »och det kommer du också snart att göra, om jag känner dig rätt... Grinsippa, du förstör dina ögon... men så mycket är säkert, att man inte lätt träffar en så snäll människa som kamrerskan...»

»Hon är en ängel!»

»Du har anlag för överdrifter, min söta, men i denna fråga komma vi ändå någorlunda överens», och hon upprepade med en suck: »sötebrödsdagarna äro slut.»

*


TRETTONDE KAPITLET.



Sedan den tid Emelie Högqvist blivit engagerad av hovsekter Berggren, hade hon med hans sällskap flackat omkring en hundra mil, eller så där vid pass.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free