- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
87

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det korta vistandet i Siverska familjen var icke glömt, det var alltjämt en ljuspunkt och återfördes stundom i hennes minne. Men hon hade icke längre för ögonen detta ordnade hemliv, som väckt hos henne ett begär till efterliknelse, och det drömmande allvar, som i fru Sivers’ sällskap emellanåt smugit sig över henne, var helt och hållet borta. Det nätta handarbete, hon, under den gamla damens ledning, hade påbörjat, låg solkigt och halvfärdigt i den lackerade sylådan, begäret att tillkämpa sig en plats som konstnärinna hade vaknat för att hastigt domna bort igen — hon tog åter dagen som den kom, skrattade åt sina missöden vid teatern och fastän hon endast hade urblekt bjävs och hennes dräkt var allt annat än fraiche, dröjde hon gärna framför spegeln.

Hon hade åter blivit den tanklösa, obekymrade varelse, som i sitt uppträdande hade något av tattarflickan från gatan, halvvild och omanérlig, en kryddbodherrarnes gunstling, och Rosalinda Blom fann mer än en gång anledning att fråga hovsektern, vartill han då egentligen tänkte använda denna flicka, men fastän han förklarat, att han knappast visste det själv, så erkände han dock i sitt stilla sinne, att ingen kunde jämföra sig med henne i fägring, och som man i allmänhet gärna ser ett vackert ansikte, så stannade Emelie kvar.

Vad Malla beträffar, så var hon en pigg flicka, som kanske med tiden icke skulle bli så oäven i mera underordnade roller, och då Rosalinda i henne icke riskerade en medtävlerska, blev det aldrig ifrågasatt, att hon på något sätt var överflödig.

»Vad i all världen går åt Rosalinda?» frågade Malla, som fortfor att vara Emelies oskiljaktiga sällskap. »Hon har på några dagar blivit grå i ansiktet som en katta... Är hon ursinnig på dig för någonting?... Jag tycker du är så snäv mot Hartman, att hon kan vara lugn...»

»Inte vet jag vad som går åt henne... för en stund sedan på gästgivaregården var hon åtminstone inte ond, ty hon gav mig det vanliga förtroendet om, att hon när som helst kunde bli en av ’de kungliga’...» svarade Emelie skrattande. »Så nedlåtande har hon inte varit på länge...»

»Då måtte hon varit god som guld...»

Dessa ord växlades av de båda flickorna mitt under en resa, och då de nu stannade vid första skjutsombytet, kom Hartman brådskande emot dem.

»Vi få visst lämna mamsell Blom efter oss», sade han, »hon har ett par dagar varit illamående och...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free