Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då är det väl ni som förargar livet ur henne», inföll Emelie näbbigt, i det hon hoppade ned från vagnen.
»Förargar livet ur henne», upprepade Hartman, »i så fall hjälper ni till, mamsell Högqvist... men allvarsamt sagt, illamåendet har betydligt tilltagit...»
»Vad i himlens namn skola vi taga oss till», ropade i detsamma hovsektern, i det han stödjande Rosalinda långsamt skred fram genom hållstugan, där en mängd deltagande och lättrörda kamrater samlat sig kring den nästan vanmäktiga älskarinnan, vars intriger man totalt glömt för att endast komma ihåg den lidande människan, vilken var i behov av bistånd.
»Här kan hon inte lämnas... hon skulle omkomma av brist på vård... vem skulle för resten kunna stanna hos henne eller veta vad man skulle taga sig till, då ingen läkare är att tillgå», sade man om vartannat, medan hovsektern var alldeles förtvivlad och när som helst färdig att slita håret av sig.
»Att sjukna så gott som mitt på landsvägen i Halland», mumlade han. »Hon får bäddas ned så gott man kan», ropade han med plötslig energi, »bäddas ned i min vagn... dylika häftiga illamåenden gå ofta fort nog över», tillade han lugnande sig själv, under det han föranstaltade att den sjuka blev, så bekvämt som möjligt, kringbäddad i den gamla berlinaren, där han själv troget tog plats på kuskbocken bredvid skjutsbonden.
Under färden blev det nu ett ivrigt rådslående mellan aktörer och aktriser om, vad hovsektern skulle taga sig till, i händelse mamsell Bloms sjukdom icke vore snart övergående.
Denna fråga var verkligen för herr Berggren icke utan vikt.
Man hade redan på förhand bestämt en hop representationer, som skulle givas i städerna på väg uppåt landet. Den förberedda publiken satt redan och räknade timmarna, då den efterlängtade Thalias första packvagn skulle rulla in på den respektive stadens gata eller torg. Att giva Kotzebues dramer utan älskarinna vore, som hela världen lätt kan inse, att vilja ge bal utan musik — man stirrade rådvilla på varandra och kom överens om, att direktören riktigt råkat i klistret, i händelse mamsell Blom icke hastigt och lustigt åter skulle vara i stånd att trampa scenens tiljor. Därtill syntes hon dock alltmera oförmögen, ty då hon med purpurglödande kinder nästan sanslös måste bäras ur vagnen, när man efter ett par timmars färd stannade i en större köping, där läkare lyckligtvis var att tillgå, blev utgången av konsultationen den, att den oumbärliga aktrisen hade sjuknat i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
