Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men fru Feuk tycker inte om att vi segla», invände Emelie.
»Det behöva vi väl inte heller skriva henne på näsan», inföll Malla med en självsvåldig sväng på nacken.
»Jo, du är god», skrattade Emelie. »Men senast i går, då hennes äldsta son, Lars, föreslog att vi en gång skulle ut med honom, sa’ hon, att så länge vi vistas hos henne, vill hon inte, vi skola ge oss ut på sjön...»
»Det tror jag, Lars är ju bara en pojke... för resten kan också han gärna följa med oss.»
»Men...»
»Vi äro två emot en... du ger efter för övermakten... det är således avgjort. Jag visste nog du inte var svår att locka», tillade Malla. »Vem springer väl till fru Feuk och skvallrar, om vi varit en smula olydiga. Men det var sant», fortfor hon, hastigt förd på en annan tanke, »tala litet om konstapel Schunk... är det en vacker gosse?...»
»En adonis i artilleristuniform... hans far är styckjunkare samt för övrigt en av Cardells pomeranare... det är riktigt festligt att höra honom på sin rådbråkade svenska tala om slaget vid Leipzig och...»
»Fadern intresserar mig inte det ringaste», avbröt Malla, »talet om krig hör inte till min svaga sida...»
»Men ni gillar likväl det krig, som utkämpas mellan en ung man och en ung kvinna, och har troligtvis inte något emot att övertaga kommandot, då han besegrad sjunker till edra fötter...»
»Är det meningen, att ni vill vara kvick eller satirisk, herr Hartman, så vill jag bara säga, att ni förgäves anstränger er hjärna. Men vi komma alldeles bort från vårt ämne... nå konstapel Schunk är således?...»
»Ni får själv ge ert omdöme, mamsell Höök... han tar med sig en korg bakelser och annat smått och gott.»
»Då är det ju en älskvärd ung man», inföll Malla, som alltid var benägen att gilla förfriskningar.
»Huru dags skola vi mötas?» frågade Hartman, i det de skildes åt.
»Så snart vi ätit middag... vi spela inte i afton, så det brådskar inte med hemfärden...»
»Ämnar flickorna sig redan bort», sade fru Feuk, då man rest sig från middagsbordet. »Jag hade annars tänkt, efter som ni i afton inte äro upptagna, att vi skulle slå oss ned i vår lilla berså... det kommer ett par fruar till mig på kaffe och...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
