- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
95

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det skulle visst vara roligt, men vi måste upp på teatern igen», sade Malla, i det hon förstulet nöp Emelie i armen. »Hartman, som spelar Hurlebuschs roll i ’Villervallan’, måste ännu en gång repetera och vi med honom... kanske det skulle roa Lars att se på?...»

»Vi också», ropade hans båda yngre bröder.

»Jag fruktar att hovsektern kanske skulle...»

»Ja, naturligtvis», inföll fru Feuk, som såg Mallas förlägenhet vid gossarnas förslag, »flickorna kunna naturligtvis inte samla huset fullt med åskådare... men Lars är nog road, om han får följa med.»

Och under smågossarnes knot skyndade Lars jämte de båda flickorna ut på gatan.

»Hör nu Lars», sade Malla halvhögt, »det bär inte av till ’Högströmska ladan’, utan till flskarbacken, därifrån vi tänka segla ut...»

»Bravo, bravissimo, jag vet ingenting roligare än att ligga och kava på sjön! Jaså ni har fått Schunks båt... den är inte stor, må ni tro, men vit och lätt som ett äggskal.»

»Men inte ett ord till mamma...»

»Hon är så pjåskig, förstås, och det är väl att pappa inte också är så där ’harig’», sade Lars med manlig överlägsenhet. »Där borta kommer herr Hartman och vår konstapel», fortfor han glättigt. »Schunk är en överdängare i att sköta segel.»

»Han rodnar i vart enda ögonblick», viskade Emelie leende till Malla, då presentationen var gjord, varefter konstapeln drog sig bakom de båda flickorna samt började språka med Lars. »Jag är säker på, att han anser oss som riktiga gudomligheter.»

»Alla oerfarna gossar tro oss vara överjordiska varelser... och sedda vid rampsken med tyllklänningar och glitter, ta vi oss inte heller oävna ut.»

Och de båda flickorna hoppade småleende i båten.

»Vi ha en smula motvind och få kryssa», sade Schunk, under det han gjorde loss seglet, som hastigt svällde upp, och den lätta farkosten gled sakta fram. »Om vi skulle ge oss av till ’Bleckan’ vid Lillö», fortfor han samt såg förläget bort till Emelie, »vi kunna där slå oss ned i gröngräset nedanom slottsruinen.»

»Det låter ju trevligt», inföll Malla. »Jag har alltid svärmat för slottsruiner.»

»Vi ha gott om sådana på scenen», sade Hartman skrattande. »Detta är således ett svärmeri, som ni riktigt kan få tillfredsställa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free