- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
101

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTONDE KAPITLET.



»De äro alla friska och krya utom mamsell Höök, som är lite hes», sade fru Feuk, under det hon följande morgon förde överste Mannerkrans in i förmaket, då han kom för att höra huru de unga befunno sig efter badet.

Det var icke utan att den värda matronan kände sig ärad av att den aktade och ansedde mannen själv hade infunnit sig för att göra denna förfrågan. Genom en av sina betjänter hade han ju kunnat låtit uträtta detta ärende, och medan hon funderade härpå, utgöt hon sig i tacksägelser över den välvilja han visat Emelie.

»Jag kände inte till att jag hade två vackra flickor så nära i mitt grannskap», sade han skämtande och därpå berättade fru Feuk om sin gamla väninna, fru Sivers, samt att hon för hennes skull åtagit sig att omhulda de båda aktriserna.

»Ännu har jag inte besökt teatern», inföll han, »men jag skall väl med snaraste infinna mig för att beundra mina nya bekantskaper. »

Det var en helt ceremoniös visit, som den ståtliga översten hade avlagt. Han hade icke begärt att få sammanträffa med de unga flickorna, som, sanningen att säga, i den stunden icke heller vore i synnerligt presentabelt skick, under det de höllo på att snygga upp sina illa medfarna klänningar.

»Min hatt flöt troligtvis bort med strömmen...»

»Min hade också kunnat bli borta», menade Malla, som med ett uttryck av komisk förtvivlan provade en bucklig huvudbonad, vars florsklädsel hängde som en urblekt trasa kring kullen. »Och våra skodon sedan... våta och tunga som bly...»

»När de torka en gång, blir det som ett par träskor... jag vet knappast vad vi skola skyla oss med.»

De båda flickorna skrattade muntert.

»Det blir oss ett dyrt nöje!... Och därtill», Malla fattade sig med en liten grimas om strupen, »därtill kraxar jag som en korp... jag kommer att göra stor effekt på scenen.»

I detta ögonblick infann sig fru Feuk för att tala om det förnäma besök, hon nyss haft, och efter detta hände det ofta att översten i förbigående stannade några sekunder vid gårdsgrinden för att utbyta ett par ord med sitt aktade grannfolk. Härefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free