Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröjde det icke länge, innan han till och med tittade in i Feukska trädgårdstäppan för att se huru vackert rosorna började knoppas. Det var då icke ovanligt, att han kom i samspråk med de unga aktriserna, som i fru Feuks sällskap åter framtagit sina nätta sylådor och i skuggan av den blommande syrenbersån utvecklade den mest berömda flit. Och en dag, en oförgätlig dag av utmärkelse, blev den ärade matronan jämte man, barn och gäster inbjuden att bese en parkanläggning, som översten låtit anordna nere vid åkanten och som betydligt förskönade den i sig själv vackra omgivningen, en inbjudning, som slutade med en splendid frukost, vilken var framdukad i ett stort tält på gården.
»Han vill naturligtvis visa sig artig, för att jag ibland bjudit honom litet saft och vatten», sade fru Feuk under ett tillfälle mellan fyra ögon med sin man, då översten höll på att visa de unga gästerna sin fruktträdgård. »Men det är alldeles för stor artighet... hela staden kommer att falla i förvåning och jag fruktar det väcker ont blod», och fru Feuk skulle icke varit kvinna, om hon ej, vid föreställningen att vara avundad, känt sig helt nöjd till sinnes.
Hon trippade i detsamma så lätt som om hon varit sjutton år, och då översten kort härefter talade om hennes verksamhet som husmor, vilken han i högsta grad beundrade, men vars mångfaldiga sysslor naturligtvis skulle hindra henne att ständigt följa sina barn, så hoppades han likväl att åtminstone gossarne och de unga damerna emellanåt skulle titta in i hans trädgård. Sommaren var ovanligt varm och det var icke omöjligt, att han snart hade jordgubbar att bjuda på. En vink, som gossarna åhörde med munnen dragen upp mot öronen och för vilken Malla och Emelie icke heller voro helt och hållet känslolösa och som föranledde till och med fru Feuk till ett samtyckande småleende.
»Rik och ogift undrar jag inte på att översten är eftersökt i sällskapslivet», sade fru Feuk på hemvägen. »Han och vi ha bott grannfolk i många herrans år, och vi ha visst förr bytt ett och annat ord, men jag får säga, att han vinner vid närmare bekantskap...»
Och ett närmande var alltjämt i tilltagande.
Gossarne sprungo ofta in på överstens gårdsplan för att kasta boll, och de unga aktriserna vandrade, eskorterade av den ståtliga översten, skämtande och skrattande över strandvägen.
»Så hett och rart det har blivit mellan översten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
