- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
108

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i vilka främlingens egendomliga uppträdande blandade sig. Slutligen tog intrycket av hans ord helt och hållet överhanden. »Det är ungefärligen vad jag sagt mig själv», tänkte hon. »Jag måste bort, jag måste se något annat och sedan?...» Ett leende for över hennes läppar, medan tårarna över vännens förlust ännu icke torkat på hennes kind.

»Skall han i sin himmel väl kunna glädjas om jag lyckas?...»

Och morgonrodnaden, som i denna stund bröt in genom det låga fönstret, föreföll henne som en hälsning.

*


SEXTONDE KAPITLET.



»Om ni inte är nyfiken, mamsell Högqvist, så är jag det desto mera», sade herr Malm efter följande dagens repetition. »Vad den där engelsmannen har sagt må vara er hemlighet, men vem han är...»

»Har ni då reda på det?»

»Om inte precis, så har jag likväl gjort mina efterforskningar...»

»Och dessa?»

»Först och främst har jag fått reda på, att han uppehållit sig här några dagar i staden; som det vill synas har det egentligen blott varit för att rengöra åt sig ett halft tjog dubbelbössor samt låta ett halft dussin utmagrade hundar riktigt vila ut. Han har i tre, fyra år uppehållit sig här i Sverige... hans vurm är att jaga björnar... inte oäven jakt. Om det gällde tvåfotingar, skulle jag vilja vara med!... Men i så fall behöver inte engelsmannen lossa ett skott, han lär vara oerhört rik... för resten har han en svensk betjänt, som rätt och slätt kallar honom ’herrn’.

»Det var mycket upplysande», menade Emelie, och som herr Malm hade fått för sig, att det bästa sätt att trösta folk vore att prata en hop nonsens, och tillskrev hennes tankfullhet att vara föranledd av ledsamma underrättelser från hemmet, fortfor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free