Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck av tankspriddhet lät fara för vinden. Med ett något frågande uttryck betraktade översten hennes halvt frånvända ansikte, under det han kanske undrade om det låg skämt eller allvar under Mallas ord.
Något svårmod tycktes dock i detta ögonblick icke tynga på Emelies sinne. Hon syntes snarare böjd för att skratta än sucka.
»Vad tänker ni på?» frågade han plötsligen.
»På mamsell Mars», svarade hon och såg leende upp till honom.
»Ah», sade han långdraget. »Nå, jag undrar inte därpå... för er måste hon ha ett stort intresse.»
Äntligen skulle hon då finna någon som kunde ge henne behövlig upplysning!
Hon var färdig att göra ett litet glädjehopp, men sade i stället lugnt och nästan allvarligt: »Intresse för mig... nå, än för er?...»
»Hon är oupphinnelig», svarade han med entusiasm.
»Tror ni?» frågade hon nästan andlöst. Därpå tillade hon ivrigt: »Berätta något om henne... har ni sett henne uppträda?»
»Förlidet år då jag var i Paris, såg jag henne flera gånger...»
»I Paris.» Det var med en känsla av sviken förhoppning, som Emelie upprepade dessa ord. Att få se henne hade varit ett luftslott, som i samma ögonblick störtade tillsammans.
»Hon uppträder på Théâtre français», fortfor han, »och är som sagt oupphinnelig i Molières och Beaumarchais’ yppersta komedier... hon är inte längre ett ungdomsblomster», återtog han leende, »närmare femtio än fyrtio år, tror jag, men till och med från scenen ser hon ut som en ung flicka... och på scenen... jag har aldrig hört en stämma så ljuvlig som hennes.»
»Jag avundas er att ha sett henne!»
»Därtill har ni skäl», svarade han och gav Emelie en bifallande nick. »Jag har sport att hon för närvarande med stor framgång lär börjat återge tragiska hjältinneroller... En aldrig svikande naturlighet och ett förföriskt behag präglar ständigt hennes framställning... Men ord kunna inte tillfyllest skildra hennes konstnärskap... man måste se henne.»
Emelie kvävde en suck. Hennes ögon svävade längtansfull bort mot horisonten samt syntes följa en fågels flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
