- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
116

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


likväl alltmera tillfredsställa mig. Jag var ingen god aktris, sade jag till mig själv, och kunde aldrig bli det, men hur illa det var med den saken, skulle man ändå inte helt och hållet tränga mig i skuggan...»

»Jag förstår... er skönhet...»

»Blev mig nog», avbröt hon glättigt. »Visserligen kunde den gamla grämelsen över mina inbillade anlag emellanåt tränga sig på mig, men vad tjänade det till att sörja... det var ju bäst att låta udda vara jämt... vad?... har jag inte rätt?»

Han brummade några ohörbara ord mellan de yviga mustascherna.

»All min strävan började gå ut på att göra mig så intagande som möjligt... jag brydde mig inte om något annat... ville inte bry mig om något annat...» Emelie, som hade vandrat långsamt framåt, stannade nu nästan helt och hållet. »Ni finner troligtvis, att jag talar särdeles uppriktigt... alltför uppriktigt måhända. Jag skulle kanske inte heller gjort det, om inte... om jag inte ändrat åsikter...»

Det var icke utan att den respektable översten såg något konsternerad ut.

»Alltsedan i går kväll är skönheten icke nog för mig», fortfor hon. »Det där gamla begäret att bli en god aktris har kommit över mig igen...»

Han ryckte lätt på axlarna, och gav henne en otålig och ogillande blick.

»Som sagt, i går kväll, då jag nyss slutat spela...»

»Jag vet, ni uppträdde som ’Cora eller solens prästinna’», inföll han, icke utan en viss ringaktning, som han dock var artig nog att söka dölja.

»Åh nej, det var i förrgår... Ni är sällan på teatern, överste Mannerkrans... ni har inte ens så mycket intresse för oss, att ni följer med vår repertoar...»

»Jag tycker inte om att se er uppträda», sade han kort, medan en stark rodnad liksom av vrede spred sig över hans ansikte.

»Om också publiken i allmänhet ledsamt nog delar ert tycke, så finnes det en och annan...»

»Som ljuger er mitt upp i ögonen med att säga, det ni är charmant...»

Emelie såg bestört upp till honom. Slutligen måste hon skratta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free