Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni är grymt sanningsälskande», sade hon,
»Ja, vad vill ni?» Han var ytterligt förlägen och hon fortfor att småle.
»Hur ni än må bedöma mig», sade hon, »så skall ni få höra vad som väckte den där gamla åtrån igen... I går kväll, som sagt», fortfor hon, »då representationen var slut, kom en äldre, förnäm man till mig in på scenen... en utlänning, som troligtvis rest mycket... han sa’ inte precis att jag var »charmant»... men jag hoppas att han menade något ditåt», hon smålog skälmskt. »I alla fall påstod han, att jag inte var utan anlag samt att jag inte vidare borde spela på provinsteatrarna, utan söka till att få se något bättre... till exempel mamsell Mars, och henne borde jag ta’ till förebild.»
Översten stod som förstenad. Om något så oerhört som en efterliknelse härvidlag hade han aldrig kunnat drömma.
»Ni ser ut, som om ni vore fallen från skyn», anmärkte hon med en halv suck.
»Det är inte utan, att jag känner mig litet huvudyr...»
»Ni är oförbätterlig, överste Mannerkrans!»
»Jag menar väl med er, Emelie!... Tro mig, allt det där är griller... fundera hellre på att slå teatern helt och hållet ur hågen...»
»Aldrig!»
»Ni har ägnat er åt scenen», fullföljde han, utan att låta sig störas av hennes inkast. »Teatern utövar en lockelse, ett slags förtrollning över den oerfarna ungdomen... och vad ger den i utbyte för en ihärdig strävan?... I vanligaste fall...»
»Låt oss tala om de mera ovanliga, det är betydligt trevligare», avbröt hon glättigt.
»Nu säger jag er också, Emelie, att ni är oförbätterlig!»
»Jag fruktar det...»
»Ni vill inte höra mina råd... en väns råd... men jag säger ännu en gång...»
»Var i himlens namn tar du vägen, Emelie», ropade Malla, som andlös kom springande från en sidoallé. »Jag tror du är tokig som dröjer... vi ha inte fem minuter på oss för att göra toalett innan spektaklet börjas.»
Efter ett knapphändigt avsked lämnade de båda flickorna översten samt började en ilmarsch genom den vidlyftiga trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
