- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
119

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon försvann i förstugan till det anspråkslösa hus, som förr varit använt till tobaksspinneri, men nu blivit förvandlat till ett Thalias tempel, där salongen bestod av ’premieren’ och ’sekonden’, med små skrubbar bakom scenen, som fått namn och värdighet av klädloger.

Översten såg i andanom hela denna mörka, ruskiga omgivning, i vilken den unga flickan rörde sig. Han stod några ögonblick tvekande framför det lilla marknadsstånd, som var uppslaget tätt invid ingången och där man sålde biljetter, karameller och pepparkakor. Hans blickar hängde en sekund fast vid den på ena gaveln uppklistrade affischen, där man tillkännagav aftonens stundande representation. Plötsligt vände han sig om. »Nej, jag vill inte se henne», mumlade han och skyndade bort med hastiga steg.

Det var en tämligen ivrig promenad, som han därefter företog sig fram och tillbaka över Långebro och så oupphörligen fram och tillbaka igen. Helgeå glittrade i solskenet och stränderna speglade sig i vattnet, men dessa hänförande spegelbilder tycktes icke göra något behagligt intryck på honom, åtminstone var hans blick tämligen dyster, i det han med sammandragna ögonbryn tycktes fundera på något plågsamt ämne, i vilket inrotade fördomar kanske utgjorde huvudfrågan.

Då emellertid fru Feuk på eftermiddagen passerade över sin finkrattade gårdsplan och såg översten gå förbi samt stanna vid gårdsgrinden för att utbyta med henne några anmärkningar över väderleken och denna härliga, välsignade sommar, var hans eget ansikte nästan som ett solsken.

»Flickorna äro i trädgården», fortfor fru Feuk, »det var längesedan översten gjorde oss den äran att titta in...»

»Om det nu går an, så...»

»Visst går det an», småmyste fru Feuk och trippade med nätta steg bredvid den ståtliga mannen. »Vi bo så gott som i bersån... där hålla vi oss från morgon till kväll... spring inte så där i famnen på mig, Lars», avbröt hon sig, då gossen, jagad av Emelie och Malla, skyndade över rabatterna. »Skona mina blommor!» ropade hon efter dem.

Med höjd färg och flygande lockar kommo flickorna den värdiga matronan och hennes gäst till mötes, synbart förlägna att ha rusat fram över förbjuden mark.

»Jag tror inte någon skada är skedd», anmärkte översten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free