Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det låg tvärtom ett erkännande av huru farliga jag ansåg er vara för mig... jag har aldrig svärmat för aktriser, utom för en... mamsell Högqvist, ni vet vem jag menar...»
»Men detta är ju oerhört!... Kan du smälta detta, Emelie, så är du en struts...»
Fru Feuk såg från den ene till den andre. Hon kände en viss häpnad såväl över sin sons som de unga flickornas förtroliga ton och muntra frispråkighet. Ständigt sysselsatt i hemmet hade hon icke varit närvarande under det bekantskapen fortskridit mellan den förnäme grannen och de unga. Rädd att han slutligen skulle förtörnas, blandade hon sig vid första paus i samtalet och fick det snart återfört till alldagliga anmärkningar, som icke stötte folk för huvudet — en konversation, i vilken hon för övrigt excellerade.
Emellertid vände hon snart ryggen till för att arrangera om någon förfriskning. Därvid vinkade hon Malla att följa sig, kanske icke så mycket därför, att hon vid en handräckning fann henne vara synnerligt behändig, som desto mera därför, att hon ansåg henne ha de största anlagen för frispråkighet. Då nu Lars nästan i samma ögonblick tyckte, att det kunde vara roligt nog att springa bort till smågossarna, som i ett avlägset hörn höllo på att släppa upp en pappersdrake, så voro översten och Emelie snart på tumanna hand och han förde genast samtalet nästan till den punkt där det blivit avbrutet.
»Jag har aldrig svärmat för aktriser», återupprepade han, »kanske är det just därför jag inte vill se er uppträda på scenen, mamsell Högqvist,... jag önskar, att jag kunde bibringa er något av min avsmak för detta uppträdande...»
Emelie satt med sitt handarbete mellan händerna, men i stället för att sy ryckte hon gång på gång av trådändan, slutligen kastade hon den ifrån sig.
»Det där jäktandet», fortfor han, »efter uppnåendet av verkligt konstnärsskap, med ett resultat av...»
»Fullkomligt misslyckande», ifyllde hon.
»Just så... det där ständiga misslyckandet måtte ju vara mindre angenämt...»
»Ett alltför skonsamt uttryck...»
»Nå, avskyvärt, plågsamt då!... Tänk er som en motsats till detta fåfänga strävande, ett hemliv, i vilket ni kan uppfylla varje rimlig önskan...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
