- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
122

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ett lugnt och lyckligt hemliv kan inte komma mig till del... Har jag inte sagt er, att jag beträdde scenen, inte allenast av böjelse, utan också för att jag där kunde påräkna min existens...»

»Icke desto mindre säger jag er, att i samma stund ni lämnar skådebanan kan ni, i ekonomiskt avseende, bli fullkomligt oberoende...»

Hon såg frågande bort till honom. De hade hastigt växlat sina ord, men här uppstod några sekunders tystnad.

»Skulle jag kunna uppnå fullkomligt oberoende», sade hon hastigt med ett uttryck, som om hon icke trodde sig ha hört rätt.

»Ni skall kunna uppnå det», inföll han. »Uppnå det på det enklaste sätt i världen.»

Det var så ljuvt, skuggrikt och doftande omkring dem. Rullandet av en och annan vagn på gatorna gjorde blott den lilla viloplatsen i bersån ännu behagligare genom antydandet av det bullrande, verksamma livet runt omkring.

Några solstrålar, som silade in genom lövverket, stänkte guldskimmer över den unga flickans hår, under det hon med ett uttryck av ett nyfiket barn log emot honom. »Det där enkla sättet förefaller mig rätt invecklat», svarade hon. »Jag förstår er inte riktigt.»

»Vill ni då lära er förstå mig?»

Han gjorde denna fråga på ett innerligt sätt, i det han såg henne djupt in i ögonen.

Han var säkert mer än två gånger till så gammal som hon. Oaktat denna skillnad i år hade han kallat sig hennes vän och han hade sagt henne icke särdeles smickrande sanningar. Men under allt detta hade legat en välvilja, som hon ej kunde förneka.

Hon satt sorglös framför honom — denna fattigdomens sorglöshet, som alltsedan hon var späd lärt henne taga dagen som den kom — en sorglöshet, men full av bekymmerfulla skuggsidor. Hon hade aldrig tänkt sig möjligheten, att denna tryckande börda av grubblerier över sättet att så billigt som möjligt draga sig fram någonsin skulle kunna upphöra. Att hon skulle kunna få sig en hatt, en klänning eller tillfredsställa toalettens övriga behov, utan tanke på vad det kostade, endast vad som behagade henne, en sådan föreställning hade ännu aldrig uppstått hos henne och hon smålog mot möjligheten av ljusare utsikter.

»Vill ni då lära er förstå mig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free