- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
123

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon kände sig en smula förvirrad av den upprörda ton, varmed han upprepade denna fråga, samt slog ned ögonen, då han fortfarande utan återvändo betraktade henne.

»Eller rättare sagt», tillade han, »så har ni nog redan förstått det intresse som fäster mig vid er.»

Han höll upp med en halv suck och rösten var alltjämt dämpad och upprörd, då han fullföljde: »Det är detta intresse, som gör, att jag inte vill se er på scenen... jag utstår det inte!... Det är inte allenast, därför att jag anser, det ni aldrig kan bli en framstående skådespelerska, utan därför att det är för mig en plåga att veta er i en omgivning, vilken inte är er värdig och där smickret slutligen skall förkväva ädlare instinkter...»

»Detta ämne skulle jag kunna utveckla i oändlighet», fortfor han efter en liten tystnad, »men ni är så ung, så barn ännu, att ni väl knappast kan fatta hela den fara, som ligger i detta eviga tillbedjande från vår sida. Jag vill endast säga er, att den konstnärsbana ni valt är slipprig... När ni gjort större erfarenheter i livet, skall ni tacka mig för att jag undandragit er många frestelser... ty jag hoppas, det ni skall tillåta mig att hädanefter bli ert skydd...

»Jag utgår alltjämt från den punkt av det intresse, jag från första stund fattade för er. Det var inte allenast er skönhet som tilltalade mig, det var en blick i edra ögon, som påminde mig om en ung flicka, med vilken jag växt upp tillsammans, och huru länge det än är sedan hon gick bort, har hennes minne alltjämt varit mig kärt. Med er kom tillbaka något av min ungdom och dess dåraktiga önskningar... jag började tänka, om jag kunde vinna denna flicka, skulle jag omhulda och vårda henne som en skatt... Emelie, söka att utbilda ert förstånd... att göra ert inre lika rent som ert yttre är oskuldsfullt... att genom resor... ja, ni skall till och med få se mamsell Mars!» fortfor han leende, »men ni får slå ur hågen ert begär till efterliknelse... att genom resor och lektyr bilda er smak... att utveckla edra instinkter till den ädla kvinna ni ursprungligen är danad... detta skall bli min livsuppgift...»

Under det han talade, hade hon blott en gång sett upp till honom för att genast åter sänka sin blick. I förstone hade hon känt ett begär att springa bort, att söka undslippa vad han hade att säga henne, men det oaktat satt hon orörligt stilla, medan en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free