Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mattighet alltmera smög sig över henne, liksom om hon sprungit långt och nu, nästan medvetslös, vilade ut.
»Jag har sammanträffat med mången kvinna, som hade en ställning jämngod och över min», fortfor han, »och jag tror, att om jag bjudit någon av dessa väluppfostrade unga varelser att dela mitt öde, så skulle jag inte erhållit ett avslag... Och därtill, jag vill inte göra mig bättre än jag är, har jag haft mången dåraktig och flyktig förbindelse, men jag har aldrig funnit någon kvinna, i vilken ställning som helst, som jag så kunnat fästa mig vid, att icke hågkomsten av mitt ungdomsideal trätt emellan... Endast ni har undanträngt detta minne och jag säger till er... vad jag ännu inte sagt till någon, inte en gång till henne, den bortgångna... bliv min hustru!... Antag det liv av välstånd jag bjuder mot detta obestämda jäktande efter något oupphinneligt, denna äventyrliga... rent ut sagt: denna av världen halvt föraktade ställning, som, åtminstone här i landet, följer med skådespelarekonsten...»
Under det han talade, hade han lutat sig närmare henne, och då Emelie, icke mäktig någon redig tanke, med blekt ansikte hade rusat upp, fattade han hennes hand och drog henne sakta tillbaka. »Barn», sade han ömt, »försök att med en kvinnas förstånd tänka på mitt förslag!... Jag fordrar inte genast ett svar... min fråga har kommit så brådstörtat... överlägg i sans och lugn med er själv...» och han kysste hennes hand, utan att hålla den kvar.
Den unga flickan var icke ovan att bli genskjuten, fångad och kysst av manliga beundrare, men i den lätta beröringen av hans läppar låg en vördnad, som på en gång gjorde henne blyg och rörd, och alltjämt förvirrad dolde hon ett ögonblick sitt tårdränkta ansikte.
Skramlet av glas kom henne hastigt att torka sina ögon och i samma stund satt hon lutad över sin sömnad.
»Det såg nästan ut som om vi försvunnit för alltid», sade fru Feuk och företrädd av Malla, som bar en bricka fullsatt med förfriskningar, närmade hon sig bordet i bersån, där hon genast började servera. »Jag har blivit uppehållen av en liten olyckshändelse», tillade hon med ett småleende, »en flaska körsbärssaft spilldes över salsgolvet och jag kunde inte gå ifrån, innan jag sett till att den stygga fläcken blev ordentligt bortskurad.» Varpå hon började tala om tjänstfolkets vårdslöshet och undrade huru det väl skulle se ut hos henne, om hon icke vore med i var vrå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
