- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
126

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätt att plåga folk med din ’hök’, som verkligen är en smula enformigt.»

»Eftersom du är så där hjärtnupen, så förstår jag att han inte kommer att gå alltför grymt tillväga», inföll Malla, som icke var lätt att bringa från ett ämne, i vilket hon fann intresse. »Endast fånga dig... vasa?» fortfor hon samt drog Emelie ner till sig igen. »Men jag skall hjälpa till att försvara dig, ty du ger dig naturligtvis inte i första hugget... ju mera motstånd desto större segerfröjd!»

»Du skall få se, vilken list jag skall utveckla för att vara dig behjälplig att bringa honom till randen av vansinne», fortfor Malla, i det hon med stilla förnöjelse blickade mot taket. »Du kan då betinga dig vilka villkor som helst... ett helt rede av guld om du så behagar... Ja, när du låter gripa dig, så sätt ett högt pris på ditt tillfångatagande!... och nu har du hört mitt vänskapsfulla råd...»

»Priset är att jag skall dela allt vad han äger...»

»Du går till och med utanpå mig», erkände Malla med en gillande nick, »men var bara försiktig och kom inte genast fram med dina pretentioner...»

»Det är han som tillbjudit mig det... dela allt... hans hem, hans namn... bli hans hustru...»[1]

»Bli hans... nej, nu är det min tur att bli alldeles ifrån mig!» Malla sträckte armarna högt över huvudet.

»Översten har då riktigt ordentligt friat till dig?»

Den unga, i världen vind för våg utkastade flickan hade oftare hört talas om och gjort sig mera förtrogen med tanken på lätt knutna kärleksförbindelser än allvarliga äktenskapsanbud. Hon betraktade Emelie nästan med en känsla av respekt, i det hon i henne såg den blivande överstinnan, medan hon, i lyckligaste fall, själv kanske skulle kunna avancera till sällskapsdam eller något dylikt. »Riktigt ordentligt friat?» upprepade hon.

»Jag förmodar det.» Med en känsla av stolthet höjde Emelie sitt huvud, men hennes leende var mera matt än strålande.

*




[1] »En hög militär bjöd Emelie Högqvist sin hand.» Anteckningar om Kristianstad av Larifari. (Lars Feuk).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free