- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
127

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ADERTONDE KAPITLET.



»Jag tror hon är förryckt», sade fru Feuk.

»Naturligtvis...» Malla nickade. Detta var ett faktum, som icke rönte ringaste tvivel.

»Nyss har jag sökt bringa henne till förnuft... jag kan inte stå till svars för vad som skett. Att här i mitt hus», den värda matronan knäppte tillsammans sina händer samt syntes växa på bredden. »Här i mitt hus uppleva en så oerhörd skandal, detta är sannerligen mera än jag kan smälta.»

Malla förmådde endast, liksom vore hon försänkt i djup sorg, att sakta vagga fram och tillbaka.

»Det är solklart att översten hädanefter aldrig kommer så mycket som se åt oss en gång... och vi som skulle kunnat haft det så trevligt. Bekantskapen var skedd genom mig, och jag är viss på, att under andra förhållanden skulle man ha förstått att uppskatta detta. Nu återigen blir jag för honom som en nagel i ögat, och så länge såret svider, skall han sky att komma i beröring med mig och vem kan undra därpå.»

»Ja, vad skall han egentligen tänka om mig, som låter någonting så oerhört som detta passera», återtog fru Feuk efter en begrundande paus. »Jag är annars ej den, som är av noll och intet värde», fullföljde hon med stigande självkänsla, »mitt ord och mitt beslut brukar gälla, men jag har aldrig träffat någon, som låter så litet resonera med sig som Emelie... hon är totalt förstockad...»

»Totalt förstockad», upprepade Malla, som i denna stund kände sig så vanmäktig, att hon i obetydlighet sjönk ned till ett eko.

»Betänk», återtog fru Feuk med en iver, som gällde det att övertala Malla att ingå på sin åsikt. »Betänk vilken framstående och aktad man han är... rik och oberoende bjuder han henne en ställning, som vem som helst skulle kunna avundas henne.»

»Det är sant», suckade Malla med erfarenhetens övertygelse.

»Det är ett anbud, för vilket hon på sina bara knän borde tacka Gud.»

»Hon anser sig också vara på allt sätt ärad, men...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free