- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
132

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NITTONDE KAPITLET.



»Jag har fått brev från Hilda Sivers», sade fru Feuk följande morgon, då hon efter frukosten sökte upp flickorna i salen, dit de från trädgården skyndat undan en regnskur, »jag har en nyhet, som säkert skall intressera...»

»Hon är förlovad!» ropade båda.

»Huru vet ni?» svarade hon skrattande, därpå tillade hon allvarligare: »Den ena förlovar sig och den andra... nå ja, det är som det är... Men oss emellan sagt, nog hade Hilda Sivers kunnat göra ett förmånligare parti... en skollärare med knappa inkomster och därtill en fattig mor att försörja... Jaså, ni känner till det där... i alla fall har flickan förmögenhet och då går det någorlunda an att låta udda vara jämt... emellertid har man haft ett storartat förlovningskalas och Hilda skriver att hennes mor mitt i skramlet av pannor och kastruller varit nästan lika lycklig som hon själv.»

»Det skulle allt varit roligt för mig, om jag i utbyte mot denna beskrivning hade kunnat skildra en dylik festlighet», fortfor fru Feuk, »om jag hade kunnat ge tillkänna, att ni också gjort ert val, Emelie... en förbindelse, som verkligen skulle hedrat mig, eftersom bekantskapen har skett här i huset... Men det är inte värt att tala om den där affären... översten har rest och nu är det slut...»

»Gubben min», återtog hon efter en paus, »är inte den som onödigtvis lägger sig i något, men i går kväll kunde han inte låta bli att göra sina små anmärkningar över visst folk», härvid såg hon bort till Emelie, som tagit fram en diger papperslunta, vilken hon börjat bläddra igenom, »över visst folk som, när det gäller att se sitt eget bästa, tyckes vara slagna med blindhet.»

I detta ögonblick föreföll det nästan som om hon fått den föreställningen att flickan utom blindhet även vore besvärad av dövhet, ty hon trädde henne närmare och, i det hon tog plats bredvid henne, viskade hon bevekande i hennes öra:

»Än tror jag det inte skulle vara för sent att göra allt gott igen!»

»Snälla fru Feuk!» Emelie såg upp med en bönfallande blick.

»På sätt och vis står jag ju i ansvar för ert görande och låtande», fortfor den gamla damen med samma bevekande röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free