Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vet mer än en som kommer att klandra mig... man skall tro, att jag låtit er handla på eget bevåg», härvid lade hon sin hand smekande på flickans arm, i det hon tillade: »Tänk på fru Sivers... säkert blir hon mycket bekymrad...»
Emelie såg ned på sina skospetsar, men Malla, som tagit plats vid fönstret, därifrån hon ömsom betraktade det strida regnet, ömsom sysselsatte sig med att garnera ett sammetsliv med blackiga guldband, vände sig nu skrattande om mot Emelie. »Jag har mer än en gång sagt dig, att du i översten funnit din ’kamrer’... fru Sivers kommer aldrig att förlåta, det du ej låtit frälsa dig från ondo!»
»Kära Malla, detta är egentligen inte något att skämta över», sade fru Feuk en smula snäft. »I alla fall är jag nog den enda, som blir klandrad... inte nog med Hanna Sivers... men vad skall hela staden säga, när man får spörja vad som skett.»
»Hela staden?» upprepade Emelie.
»Den som något så när känner till småstadslivet», inföll fru Feuk, »den vet, att man inte kan nysa i öster, förrän man säger prosit i väster... Jag tänker, att man redan gjort sina anmärkningar om överstens hastigt påkomna resa till släktingar i Skåne... Åh, jag glömmer aldrig hur skadeglad hans gamla hushållerska såg ut, då hon nyss gick här förbi... hon stannade mitt i ösregnet och ropade in mot fönstret, där jag stod: ’Det blir allt tomt för herrskapet efter översten... jag förmodar att han var här på avskedsvisit i går...’ och fast jag inte hört ett ord om hans resa, var jag tvungen att narras mitt upp i ansiktet på henne. ’Ja, det gick riktigt hastigt och lustigt’, sa’ hon, ’jag trodde han rent av var fastnitad här, men där ser man, hur lätt man kan misstaga sig... så rysligt lätt!’ Och så nickade hon och fnittrade och skulle stått där än och sett spefull ut, om jag inte smällt igen fönstret och ropat: ’usch, så regnet slår in!’»
»Hon skulle sett så lagom spefull ut, om det varit jag, som fallit i överstens smak...»
»Kära Malla, jag tror verkligen ni skulle varit ganska förståndig!»
»Jag skulle varit i sjunde himlen, snälla fru Feuk!»
Med detta erkännande hade Malla nästan avväpnat den gamla damens misshumör. I henne fann hon någon, som klandrade Emelies dårskap och som höll med om alla förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
