Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hör på Hartman, jag tycker inte om sådant prat, och det har jag sagt er många gånger förut...»
»Då måste ni också göra mig stum...»
»För mig är ni det redan... jag hör inte vidare på er...»
Och hon skyndade hastigt ifrån honom samt uppnådde få minuter härefter teaterhuset, där aktörer och aktriser stodo språkande på trappan, ty man skulle snart börja förmiddagens vanliga repetition.
»Mamsell Blom möter oss i Lidköping», sade hovsektern, som mitt på scenen med ett öppet brev i handen hade närmat sig gubben Malm. »Vår första representation där skall bli Hamlet, vi få vår Ofelia igen», tillade han med ett förnöjt småleende. »Sedan blir det Gustav Vasa... jag utför som vanligt Kristierns roll...»
»Det är längesedan vi hade den stora operan på vår repertoar... och nu som alltid blir det utan solosångare, körer och orkester.» Malm höjde ögonbrynen, i det han drog upp en väldig pris snus.
»Nå ja, vad som inte sjunges, det deklameras», sade herr Berggren med den vårdslösa tillförsikt en landsortsdirektör vid den tiden hyste gent emot en överseende publik, »deklamation är för övrigt vida naturligare... vem brukar väl i sammanlevnaden sjunga recitativer och arier...»
»Ni har rätt... det skulle allt ta sig något eget ut...»
»Inte sant», herr Berggren nickade belåtet, glad över att ej bli motsagd från ett kritiskt håll. »Också utan musik skall man nog bli nöjd... När jag emellertid kommer till Lidköping, skall jag, min själ, se till att man ordentligt spikar tillsammans min tron... ni kommer väl ihåg, Malm, det där fatala missödet...»
»Då tronen ramlade och ers majestät vände benen i vädret samt helt och hållet försvann för hovets och publikens ögon», inföll Malm i det han underdånigt krökte ryggen. »Vi befarade samt och synnerligen att ers majestät brutit halsen av sig, men lugnades lyckligtvis vid att höra ers majestät uppträda bakom kulisserna på ett sätt fullt värdigt Kristian tyrann.»
»Ni är en tok, Malm!»
Hovsekterns ögonbryn voro lätt rynkade, men jämnades åter. Han hade för gott huvud att taga anstöt vid påminnelsen om vad som passerat, i synnerhet som han ansåg, det han på ett ypperligt sätt dragit sig ur klämman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
