Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag kunde förlora balansen, men kontenansen höll jag bra nog», skrattade han, och i det han antog en min av kunglig värdighet, deklamerade han med sin onekligen klara och övade stämma:
»Led hovtapetseraren, som uppställt tronen,
strax till stortorget att sitt huvud mista!
Det är det minsta han förlora kan
för sitt förräderi...»
»Om inte historien omförmäler en hovtapetserare bland dem, som konspirerade mot Kristiern», fortfor han muntert, »så inbillar jag mig, att mer än en av publiken tyckte att tronens fall, som ett passande omen hörde till pjäsen.»
»Eftersom vi hålla på att tala om de missöden, vilka inträffade vid sista föreställningen av Gustaf Vasa», återtog herr Malm, »så vore det skäl, att ni, herr direktör, också tillsåg det Sveriges skyddsängel... ni kommer väl ihåg?...»
»Nej, nu är ni för svår», inföll direktören, »kom inte hit, mamsell Högqvist!»
»Om det är något roligt, kan jag väl få lov att vara med», sade Emelie, som i detta ögonblick trädde fram på scenen.
»Åtminstone tror jag publiken tyckte det var roligt», herr Malm tummade småleende på sin snusdosa. »Situationen var följande: Gustaf Vasa, som för tillfället inte behövdes på scenen, arbetade i sufflörluckan i det ögonblick Sveriges skyddsängel, kostymerad i skär trikå, kort vit kjortel och diamantspira i handen, träder fram till rampen...»
Herr Malm såg bort till Emelie, som nickade emot honom till tecken, att hon tämligen tydligt tyckte sig se såväl tablån på scenen som Gustaf Vasa i sufflörluckan.
»Nåväl», fortfor herr Malm, »deklamationen, som blivit börjad i högsta patos, upphörde plötsligen och Gustaf Vasa sufflerade förgäves i sin lucka.»
»Strid hjälte, strid och vet att för ditt svärd...»
»Men skyddsängeln förblev stum, vilket icke kunde sägas om publiken, som började visa symtom till en stormande munterhet... man hade upptäckt en spräckt trikå och ett bart knä...»
»Skyddsängelns trikå var olyckligtvis beräknad för spensligare änglaformer än dem fru Berg nu visade för publiken...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emelie/0136.html
