- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
137

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Herr Malm gjorde en liten paus samt plirade med ögonen på ett sätt, varmed han ofta knep sig en applåd...

»Men det var ju förskräckligt», inföll Emelie.

»Den arma skyddsängeln tyckte det nog själv också, ty hon syntes söka efter något varmed hon kunde skyla missödet... slutligen såg man henne med en åtbörd av förtvivlan sticka handen in i sufflörluckan och från Gustafs ädla huvud rycka till sig den stora svarta peruk, han burit i de föregående scenerna och vilken hon höll framför sig, under det hon jämmerligt ropade: »Strid, hjälte, strid», men kom inte längre utan tog till flykten... publikens munterhet hade överstigit alla gränser...»[1]

Emelie skrattade. Hon var van vid gubben Malms historier och hon smällde honom lekfullt över armen med sin näsduk.

»Ni tar ingenting för om ni lägger till något...»

»Jag kan dra fram vittnen som kunna intyga...»

»Jag håller med hovsektern... ni är rysligt svår...»

»Herr Malm skämmer inte bort en god sak», sade direktören leende. »Men vi komma alldeles ifrån det vi först språkade om.»

Han kastade här en liten sidoblick på Emelie. Scenen var tom och han var kanske inom sig rätt nöjd över att befinna sig så gott som på tumanna hand med Emelie, ty gubben Malm hade vandrat bort mot fonden. Ett bättre tillfälle kunde han inte finna än att på detta sätt, liksom en passant, vidröra de förändringar som hädanefter borde ske inom rollfördelningen.

»Vi talade om mamsell Blom», fortfor han. »Det var sant, hon sände er hjärtliga hälsningar och känner sig verkligen rörd över, att ni tillbjöd er vårda henne under sjukdomen... hon har varit nära döden... Nå ja, jag kan med tillfredsställelse säga att jag inte sparat på kostnaderna för att få henne återställd», hovsektern antog här sin storartade min, »och jag är glad», fortfor han, »att hon övervunnit den svaghet, som var en naturlig följd efter den svåra febern. Hon skriver för övrigt ganska älskvärt om er, om er vänlighet att övertaga hennes repertoar.»


[1] Beskrivning om Gustaf Vasas uppförande i Karlstad är hämtad ur »En skådespelares äventyr» av August Blanche.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free