Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emelie gjorde en liten, böjning på huvudet. »Jag fruktar att detta mitt övertagande inte är värt stor tack...»
»Åh, säg inte det... ni hjälpte mig verkligen ur ett svårt bryderi», sade han livligt och fullföljde en smula eftertänksamt: »Jag har tänkt, att ni och hon i en del roller skulle kunna alternera med varandra... naturligtvis kommer hon att välja de skådespel, vilka hon uteslutande själv vill behålla, och dem, vilka hon vill dela med er...»
Vid detta förslag rodnade Emelie häftigt till. »I detta fall behöver mamsell Blom inte råka i något bryderi», inföll hon och hämtande djupt efter andan upprepade hon: »inte i något bryderi om huru hon på bästa sätt skall dela med sig... hon får behålla allt... jag tänker... jag har länge tänkt att lämna scenen här och...»
»Nej, hör på, hör nu på lilla Högqvist, inte är det värt att ta så där hett vid sig», avbröt herr Berggren, »det är visst inte mening att uppträda mot er som en riktig rövare!... Ni får behålla... jag menar... jag tänker nog, att jag kan arrangera, det ni får uppträda i de pjäser, i vilka ni verkligen visat er ganska användbar... till och med slagit rätt bra an... Om ni stannar under min ledning, är jag säker på, att jag med tiden kan göra något av er...»
»Ingen kan vara tacksammare än jag för direktörens goda tanke, men jag längtar till Stockholm... och då nu Rosalinda Blom är återställd, så är ju jag i det hela överflödig här... mitt kontrakt är slut om några veckor och...»
»Jag vill inte höras talas härom!... Om ett par dagar resa vi härifrån... sedan kan mycket ändras.» Hovsektern var nästan utom sig, ty huru besatt Emelie ofta nog hade återgivit Kotzebue så lockade hon likväl fulla hus, vilket kanske icke alltid varit fallet med Rosalinda Blom. I denna stund föreföll den unga flickan honom därför nästan omistlig. »Det skall bliva mig ett nöje att tillfredsställa edra pretentioner», sade han förbindligt. »Jag har länge tänkt att fördubbla ert honorar och därtill ge en recett en gång om året...»
»Jag kunde nog behöva förstorade inkomster», medgav Emelie med ett småleende, »men huru lockande detta än må vara, står jag fast vid min föresats...»
»Ni gör vad ni ångrar... jag anser emellertid inte ert beslut helt och hållet oåterkalleligt... åh nej, betänk er ännu... när ert kontrakt är tilländalupet, är det tids nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
