Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte som du tror... det var en gammal herre, en resande engelsman och han sa’ att jag med tiden skulle kunna bli en bra aktris... Jag hade nästan själv förlorat allt hopp... åtminstone grubblade jag inte mycket över vare sig motgång eller framgång, men hans ord väckte liksom ny kraft...»
Emelies ögon strålade med en hastigt övergående glans. »Men framtiden skall kanske visa att hans ord inte voro särdeles profetiska», tillade hon halvhögt, i det hon oroligt mellan de fina fingrarne virade den tyllremsa, hon ännu höll kvar.
»Prat, dumheter!» Då frågan gällde Emelie ville Hanna icke höra talas om felslagna framtidsutsikter. »Endast du själv har förtröstan, är jag säker på att allt går bra.»
»Men det är så mycket jag behöver lära...»
»Om du också skall läsa som en förryckt magister, så har du ju gott om tid...»
»Och så sa’ han...»
»Han och alltjämt han», ropade Hanna, då systern med ett uttryck av tveksamhet hastigt hade tystnat. »Den där främlingen måtte ha satt dig riktiga myror i huvudet.»
»Kanske du inte har så orätt... jag kan, uppriktigt sagt, inte släppa ur tankarna det han sagt, och mången natt ligger jag vaken för att fundera och oupphörligen fundera på, huru jag väl skall kunna... kunna...»
»Käraste barn, säg ut... till mig kan du väl tala öppet om allt...»
»Han tyckte att jag borde resa till Paris», sade Emelie alltjämt med ett litet tveksamt uttryck, »resa till Paris för att där studera en stor fransk skådespelerska...»
»Åh hå», arbetet sjönk ned i Hannas sköte, »karlen hade inte små pretentioner för att få dig passabel...»
»Troligtvis fann han att jag behövde en fullkomlig omarbetning», sade Emelie leende, »och jag törs inte smickra mig med, att han hade orätt.»
»Vi ha bra aktriser, som kanske knappast satt sin fot utom tullarna här...»
»Jag tvivlar inte, men fordringarna bli allt störrre och större...»
»Till Paris», upprepade Hanna fundersamt, »det är ju alldeles otänkligt! För att kunna studera den där storheten», återtog hon efter några ögonblicks tystnad, »behöver du nödvändigt förstå språket... detta är första villkoret för att lyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
