- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
143

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och måste undangöras, innan man ens kan tänka på att resa... till och med dessa förstudier begriper jag inte hur man skall kunna genomföra...»

»Inte jag heller», sade Emelie skrattande, »låt oss inte vidare grubbla därpå...»

»Det hade varit bäst om du stannat vid baletten... där fordras endast vighet och grace.»

»Det skadar inte, om man med lätthet och behag kan röra sig på scenen», Emelie gav systern en leende nick. »Baletten räknar jag också till mina förstudier», fortfor hon, »men jag har ännu inte kunnat tillgodogöra mig dem... jag tänker för mycket på allt vad som fattas mig i det dramatiska och jag känner mig liksom fången under mitt tvivel och mina brister...»

»Tror du inte själv på din förmåga, så är det inte vidare värt att spilla ett ord härpå.»

»Usch, du går på som en kniv i ett öppet sår!...»

»Du vill kringgå ditt svar... nej, säg rent ut, tror du på din egen förmåga eller ej?...»

»Jag tror!» Emelies ögon glänste till och hennes ansikte fick en hög färg, »och jag kan inte lösslita mig... Om detta inte varit omöjligt», tillade hon häftigt, »hade jag väl inte föredragit en oviss existens framför ett betryggat liv och en framstående ställning.»

»Ett betryggat liv och en framstående ställning», upprepade Hanna, »jag förstår dig inte riktigt...»

»Det kan vara detsamma», Emelie syntes en smula bestört över de ord hon låtit undfalla sig. »Låt oss språka om något annat...»

»Visst inte... när man sagt a, får man också säga b», och Hanna drog systern intill sig.

Det rika håret, som i lockar föll ned över Emelies skuldror, trasslade till sig, då hon motsträvigt sökte draga sig tillbaka, samt dolde i detta ögonblick hennes ansikte.

»Är det meningen att vi skola leka blindbock?» sade hon skrattande.

»Jag tror du har lärt dig att inte ge svar på tal», utbrast anna snäft, »men jag tål inte några undanflykter. Nå säg», tillade hon vänligare: »vad är det du pratar om ett betryggat liv?»

»Uppriktigt sagt, Hanna, jag vill inte gärna tala härom.» Emelie var nästan gråtfärdig, »jag tycker det är ogrannlaga mot honom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free