Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag törs inte... jag måste alltid ge något klingande i utbyte mot mammas välkommen...»
»I så fall ser hon nog inte ofta till dig...»
»Vad tjänar det till att spara», muttrade Jean, »vad nöje har jag av att titta på gamla smutsiga sedlar? Det oaktat», tillade han skämtande, »tycker jag inte illa om mynt, fast jag inte precis är skapad till en smulgråt, och jag har gamla kunder och gynnare, som inte heller äro benägna för att knussla, men jag erkänner att de drickspenningar jag får inte alltid hamna i mammas ficka... jag roar mig hellre för mina besparingar...»
»Det är förfärligt att höra en halvvuxen pojke prata på detta sätt!... Lyckligtvis är din frihet tämligen begränsad...»
»Du var mycket trevligare förr, Emelie lilla. Kommer du ihåg alla våra extra föreställningar?... Det vore tråkigt om du fått smak för att uppträda som moralpredikant...»
»Usch, jag känner inte igen dig, Jean...»
»För i så fall har jag den äran att rekommendera mig», och han vinkade med mössan, i det han avlägsnade sig några steg för att lika hastigt återkomma. »Se så, Emy», sade han skrattande, »du trodde, jag inte dugde till aktör, jag har nu givit dig en liten provbit på min förmåga, men så pojke jag är, har jag redan till valspråk: tag livet lätt!»
»För min egen del har jag inte heller något däremot...»
»Det har alltid varit sympati emellan oss», inföll Jean, »men det var tusan, vad du väcker för ett uppseende, Emy, man ordentligt stannar för att gapa på dig... sannerligen känner jag mig riktigt stolt...»
»Än jag då!...»
»Åh, du kan ta saken som någonting helt naturligt...»
»Så artig du har blivit.. .»
»En riktig kavaljer och därför skulle det vara roligt, om jag fick bjuda dig en kopp chokolad och några bakelser... låt oss i så fall vända om till Norrbro... fast jag inte i dag har tid och lust att titta hem, så är jag inte helt och hållet utan kontanter...»
I samma ögonblick de båda syskonen vände sig om, stodo de nästan ansikte mot ansikte med en ung flicka, som, bredaxlad, fyllig och rödlätt, på intet sätt var vacker, men vars spelande ögon och uppnäsa gåvo hennes utseende något pikant, som förhöjdes av en dyrbar, nästan extravagant toalett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
