- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
152

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I sin enslighet drömde hon mången gång om det hänförande i att bli beundrad som skådespelerska och hon hade alltjämt samma livliga åtrå att tillägna sig det som fattades för att nå detta mål. Hon bläddrade ivrigt i sina gamla läroböcker samt rådbråkade sin hjärna för att fatta franska språklärans mysterier, men hon hade därtill öppet öra för de teaterskandaler Lydia skildrade. Dessa möten, intriger, gåvor av juveler, brev med smicker och dårskaper, detta kamratliv, i vilket fångades så och så mycket förgylld ungdom. Voro icke dessa äventyr var för sig en liten roman, som ej var utan intresse?

»Så roligt vi båda skola ha», sade Lydia emellanåt. »Vi komma att hålla tillsammans, inte sant?... Jag tänkte det just i samma stund jag först såg dig. Ungherrarna äro ordentligt tokiga, de äro färdiga att bära oss på sina händer... blombuketter och fester... ja, jag har till och med varit med om fina supéer med taffelmusik och vid desserten bland konfektyrer dyrbara smycken...»

»I småstäderna ställde herrarna till för oss en och annan supé samt ett par utflykter, som slutade med dans, och det var rysligt roligt, men inte något jämförligt med din beskrivning...»

Lydia höjde lätt sina axlar. »Du kan förstå att endast de rikaste kunna depensera och arrangera så där överflödigt... men det muntraste av allt är nästan, då man gör små utfärder till utvärdshusen... det är upptåg och skratt, så att man känner sig riktigt sjuk... du kan inte tro hur feterad man är, såvida man rätt förstår att göra sig gällande.»

»Men de, som inte förstå den konsten?»

»De äro färdiga att dö av avund och detta är nästan det roligaste...»

»Åh, så du säger...»

»Inte behöver du hänga huvudet för det... du blir aldrig obemärkt... Men prata för all del inte om för Hanna allt det här jag nu sagt till dig... vem vet, om hon inte skulle sätta sig på tvären, i händelse det någon gång skulle bli fråga om för dig att vara med på lite vift?... Hon är visst snäll, men något egen ibland... ser du, min älskling, tiga skadar aldrig.»

Från den dagen hade flickorna mycket att tissla och tassla med varandra.

»För tillfället är här gruvligt tråkigt», sade Lydia en gång. »Våra eleganter och lejon äro ännu kvar vid någon brunns- eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free