- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
153

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

badort... efter vinterns strapatser behöva de återställa sin hälsa... Min adoratör är också för tillfället borta...»

»Ja, jag har verkligen en trofast beundrare», fortfor hon vid Emelies frågande blick. »I vilken stund som helst vore han färdig att ruinera sig för mig, i händelse något sådant skulle falla mig in. Men så dum är jag inte, söta du! Det är bättre ha en fågel i hand än tio i skogen... jag är nöjd med vad han till husbehov kan dra ur boet... förstår du?»

»Inte så alldeles riktigt», skrattade Emelie.

»Jag är nöjd med, att han inte öser över mig mera än vad hans tillgångar någorlunda kunna stå ut med... Om man märkte... hans släkt har ögonen med sig, kära du... om man som sagt märkte, att jag narrade till mig allt, skulle man ställa honom under förmyndareskap... sådant har hänt med mer än en arvtagare och det skulle bli ett rysligt väsen, och på detta sätt skulle jag bli av med allt.»

»Åh ja, nu var du tämligen tydlig... och han är inte missnöjd över att du är vid teatern?»

»Missnöjd?... Om jag inte vore där, skulle han kanske knappast se åt mig en gång... det där rampskenet utövar den mest bedårande verkan.»

»Jag började nästan tro det... och du får stanna vid scenen, när du en gång blir gift... när du en gång gifter dig med honom», tillade Emelie för att förtydliga sina ord, då Lydia nästan med häpnad blickade upp till henne.

»Gifta mig med honom», upprepade hon. »Nej, du är verkligen festlig! Något sådant faller mig visst inte in... Tror du att jag vill ha ett slut på all tillbedjan och alla presenter?»

»Det tror jag visst inte... men vid ett giftermål är ju allt vad han äger också ditt...»

»Käraste flicka, detta är bara ett talesätt... ’allt vad han äger också ditt’», upprepade hon gäckande. »Mycket bra, om man blott tillika fick disponera de där ägodelarna, men herrar äkta män uppträda vanligtvis som knusslare mot sina hustrur och mången får knappast för egen del offra på sig så mycket som en hundralapp en gång...»

»Men det finnes undantag...»

»Asch, bah... till och med en rik flicka överlämnar vanligtvis åt mannen hela sin förmögenhet och han roffar åt sig allt... hon blir inför honom i samma beroende ställning som den fattigaste tiggarslinka och får kanske mången gång bönfalla om ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free