Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönstren... våra inkomster äro inte stora och vi få rätta oss därefter...»
»Fattigdomen är inte någon fröjd, den är roten och upphovet till allt ont», utbrast Emelie med ett harmset uttryck. »Hanna lilla», fortfor hon med en liten ångerfull blick, »jag står som oxen vid berget... undra därför inte på, att jag är utledsen över att inte kunna kosta på mig det ringaste... utan lektioner kan jag inte reda mig... hur i all världen skall jag kunna lära mig allt det där jag behöver?...»
»Vi ha förut kommit överens om, att det verkligen är en kinkig fråga...»
»Om jag hade mynt!...»
»Då vore det nog ’adjö’ med dig och du brydde dig varken om salen här eller ’brända tomten’!»
»Du gissar inte så oriktigt... det liksom kokar och sjuder inom mig... jag har ingen ro!»
»Du måste ge dig till tåls... här vid teatern är ännu mycket för dig att lära och om du också inte kan ta några dyra lektioner eller på egen hand reda dig med franskan, är det så mycket annat och... och fast jag kanske inte läser flytande innantill», vid detta erkännande spred sig en svag rodnad över Hannas ansikte, »förstår jag nog så pass, att jag kan förhöra dig, om jag tittar på förhand i dina böcker... du har ju både en svensk historia och en kartbok...»
»Jag skall börja med Frankrike», inföll Emelie, som för tillfället kände sig en smula lugnad. »Det finnes en mängd ämnen på vårt eget språk, som det inte skadar att veta... ett par timmar skall jag plugga varenda dag...»
»Att sedan förhöra dig tar inte mycken tid», sade Hanna, som ständigt hade fullt upp att sköta och icke var missbelåten över utsikten att så hastigt som möjligt bliva kvitt sitt självpåtagna lärarinnekall.
»Jag kommer så väl ihåg, när vi först flyttade hit», återtog Emelie, där hon framför en spegel ordnade sitt hår, »huru vi släpade och knogade, och hur grant jag tyckte här var, sedan alla ljusen blivit tända, och så man dansade och kysste mig... Jag har ett blått band i mitt hår... ser du, den färgen passar mig ännu rätt bra», och hon knöt sina lockar tillsammans samt gjorde en nätt rosett över hjässan. »Det var just på den där balen jag först fick höra, att det behövs bildning och kunskaper för att bli en bra aktris...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
