- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
157

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag ångrar att jag rymde ur fru Fernqvists pension», återtog Emelie, som nu slutat sin klädsel, »man förstår inte sitt eget bästa...»

»Det gör man aldrig.»

»Om ändå Fritz Werner hade levat, så vet jag, att han skulle ha läst med mig...»

»Det faller mig just något in, Emelie», utbrast Hanna. »Gusten Moberg är gift som du vet, och hon är skyldig mig för ett par hattar... kanske får jag aldrig någon betalning för dem, jag börjar åtminstone misströsta... men om hennes man, som är skrivare, ville som likvid ge dig några lektioner, så skulle detta måhända vara till någon nytta...»

»Det vet Gud, som bäst känner till vilket huvudbry jag hade, var gång jag skulle skriva några rader!... Jag kunde då ha hopp om att någorlunda hjälpligt kunna besvara alla de kärleksbrev, man en gång kommer att sända mig.»

»Bäst så länge man inte får sådana brev...»

»Jag har tänkt mig motsatsen... tänkt mig rosenröda biljetter på fint doftande papper...»

»Du förstår sätta ihop...»

»Och dödligt förälskade kavaljerer, som hela livet igenom ligga på knä framför mig...»

»Jag gitter inte höra dig...»

»Och blombuketter fullsatta med dyrbara smycken och...»

»Ja, så där skall det vara, Emelie», skrattade fru Högqvist, som osedd hade inträtt. »Det där vore, min själ, inte så illa!»

»Det tycker jag också, och därför håller jag just på att göra en liten framtidsteckning... men utan skämt... det är nog inte alldeles omöjligt att jag kan ådraga mig en smula beundrare... Usch, så butter och tvär du ser ut Hanna!»

»Det är gammalt och vanligt, kära du», muttrade fru Högqvist, i det hon vresigt såg bort till sin äldsta dotter.

»Men jag borde se allra nedslagnast ut... riktigt som en martyr», inföll Emelie, som kände sig orolig över att genom sitt förflugna tal kanske ha givit uppslaget till en träta och, i avsikt att avvärja den, fortfor hon livligt: »I dag skall jag infinna mig på teatern och måste underkasta mig skärselden att bli beskådad och bedömd av våra stora skådespelerskor... framstående herrar aktörer komma säkert att hysa en förnäm likgiltighet för mig, såvida jag inte kan erövra dem», här gjorde Emelie en kokett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free