- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
158

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sväng på sitt vackra huvud, varvid fru Högqvist fick igen sitt goda humör samt skrattade högt.

»Ja, få se huru det går», ropade hon efter Emelie, som icke utan hjärtklappning och oro begav sig till den första repetitionen.

Flyttningen till den nya bostaden var nätt och jämt överstökad, då Emelie debuterade.[1]

Sanningen att säga fästade man föga uppmärksamhet vid den unga aktrisens uppträdande. Teaterpubliken gjorde i henne icke en ny bekantskap, och nu som förut fann man hos henne icke någon synnerlig begåvning. Med sin oerfarenhet, sin brist på bildning uppträdde hon bland talanger av första ordningen och man hade mera medömkan än uppmuntran att giva det täcka ansiktet, som med en viss smånaiv behagsjuka blickade mot åskådarna.[2]

»Jag sökte göra mitt bästa», sade hon till sina anförvanter, som övervarit representationen och nu följde henne hemåt. »Men det är med mig som med klockan, den går och går, och likväl kommer den aldrig ur fläcken.»

»Åh, man kikade rätt tappert på dig», inföll fru Högqvist, som kanske haft ögonen mera riktade på salongen än scenen, »man var minsann inte blind för hur du såg ut.»

»Hur jag såg ut», upprepade Emelie otåligt, »det kvittar mig lika, men jag önskar, att man inte skulle småskrattat åt mig... fast jag borde vara vand därvid, grämer det mig för var gång och jag tänkte att här...» det var henne omöjligt att längre tillbakahålla sina tårar.

»Det är bara att spotta i näven och ta’ bättre tag!» uppmuntrade Jean.

»Just min åsikt», menade Hanna. »Själva knuten är att inte tröttna...»

»Jag tycker det är bra som det är», avgjorde fru Högqvist. »Du såg ut som en ängel och det sade man runt omkring.»

»Publiken går olyckligtvis inte dit för att endast se, utan också höra», höll Jean på att anmärka, men som han icke ville göra Emelie mera nedslagen än hon verkligen var, så teg han visligen.


[1] Emelie Högqvist debuterade i oktober 1828 som Lotta i Kotzebues ’Brodertvisten’.
[2] Teaterbilder från fordom i ’Nu’ 1877.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free