- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
159

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Du var charmant», sade Lydia följande morgon, när hon träffade sin väninna. »Man kunde ordentligt förse sig på dig.»

»Se och alltjämt se», knotade Emelie i sitt innersta.

»Jag var i går kväll ute på en liten tripp till Stallmästargården... detta blir oss emellan... och mina kavaljerer kunde inte nog prisa dina oförlikneliga blå ögon... man sa’: att du med dem kan befalla både över himmel och avgrund...»

Lydia gjorde detta erkännande utan att för tillfället känna någon avund, ty man hade också sagt, att den unga flickan förde sig tafatt och att hon aldrig skulle kunna bli något av betydenhet. Hon skrattade till och med i mjugg åt sin väninnas gnällande organ samt jämförde i tankarna hennes långa, magra, gängliga figur, smala armar och ben med sin egen rundade gestalt, och kände sig icke missbelåten över jämförelsen.

Sitt anseende som bländande skönhet stadgade dock Emelie ännu mera, då hon kort härefter uppträdde som Emirens dotter i ’Korsfararne’. Denna senare debut, i synnerhet i en roll, som egentligen icke var någon roll, var anlagd på att visa hennes vackra ansikte och i det fallet kunde debutanten anses hava gjort en stormande lycka, ty ett skönare huvud hade man sällan sett på scenen,[1] där åsynen av hennes fagra, oskuldsfulla ansikte hejdade klandret att högljutt utbryta. Men oaktat hennes hjärta blödde vid denna förödmjukande skonsamhet, var hennes håg för scenen så brinnande, att hon med allt större energi beslöt att icke sky någon ansträngning för att besegra svårigheterna och nå sina önskningars mål.[2]

Det låg vid denna tid understundom ett visst vemod över den unga flickan, vilket likt ett moln lätt blåstes bort av förströelsens vind, och då hon och Lydia på sina promenader ofta följdes av uppvaktande kavaljerer, utövade hennes livlighet den mest förtrollande dragningskraft.

Förnäma teaterhabituéer kunde väl vid hennes teatraliska prestationer med en lätt axelryckning säga: »Skada att lilla Högqvist inte är användbar», men utom scenen, i stället för axelryckningar, var det nästan med ett knäfall man tillbad denna underbara skönhet, samt ävlades om att till hennes ära arrangera splendida fester.

»Emelie är alldeles för mycket ute i svängen», brummade


[1] Teaterbilder från fordom i ’Nu’ 1877.
[2] Crusenstolpe i Miniatur-Almanach 1852.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free