- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
162

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tiden förgick, men Emelies utsikter vid teatern voro alltjämt icke synnerligen lysande. Hon användes föga och då man såg henne uppträda var det vanligtvis i biroller såsom till exempel i operan Zemir och Azor, där hon som en skyddsängel uppläste en liten vers utan både korrekt deklamation eller sann värdighet.

Utom scenen väckte hon en ständigt tilltagande hänförelse, men några kärleksäventyr kunde man egentligen icke tillvita henne.

»Man vet inte rätt, var man har henne», sade en mängd beundrare och den brist på bestämd uppmuntran, som alla rönte, förringade på intet sätt hennes värde.

Uppväxt och fostrad mellan behoven och frestelserna, mellan dystra tavlor av armod och retande exempel av yppig vällust, var Emelies sätt på intet vis utmanande. Det låg över hennes rörelser en täckhet och ett behag, och ehuru hon kanske icke var så strängt tillbakadragen som en ung väluppfostrad dam vanligtvis uppträder samt mången gång måhända icke syntes särdeles förgrymmad, om någon djärft rövade en kyss, så hade dock hennes hållning en viss medfödd värdighet, som höll tillbedjarna en smula på avstånd.

Fallen för skämt och en satir, som icke övergick till bitterhet, tycktes hennes glättighet aldrig kunna förbytas till sorg. Och med denna ungdomens tilltalande sorglöshet i sina åsikter, röjde hon aldrig den passionerade längtan efter sant konstnärskap, som gömde sig i hennes själ, samt förblev ett gott barn, som njöt av stundens fröjd.

Hennes dragningskraft var alltjämt i stigande, medan Lydia blev alltmera fördunklad; detta var ett faktum, som denna senare oaktat all egenkärlek likväl icke kunde dölja för sig själv. I synnerhet harmades hon över den nonchalans och ringaktning, varmed man behandlade henne, medan man ägnade Emelie en nästan ödmjuk uppmärksamhet.

Under årets lopp hade Lydias mor upphört att sysselsätta sig med handarbete. Skyllande på försvagade ögon, skötte hon endast om hushållsangelägenheter, men ehuru inkomsterna härigenom borde varit förringade, tycktes välmakten i hemmet vara i tilltagande. I en elegant våning under sin mors hägn gav Lydia små supéer och tillställningar, som voro rätt eftersökta. Men fastän Emelie endast bebodde en liten torftigt möblerad kammare tillsammans med sin syster och icke ställde till så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free