- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
163

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ett kafferep en gång, så firade man henne mera, än om hon varit en rik arvtagerska, medan Lydia fann sig vara behandlad som om hon varit av noll och intet värde.

Det kunde således vara på tiden att få förhållandena någorlunda likställda.

»Få se», sade Lydia till sig själv, »om man kommer att avguda henne lika högt, i händelse man en vacker dag säger: den eller den är favoriten?»

»Och man skall säga det... det blir en smal sak att genomdriva!» Den unga figurantskan skrattade glatt. Hon var nöjd med sig själv.

Vad Hanna angick, tycktes hon börja leva tämligen tryggt och hördes icke vidare grubbla över några snedsprång. Det kunde måhända vara lustigt nog, om hon en vacker dag skulle finna sig vara dragen vid näsan!

För icke så länge sedan hade hon varit ganska road av att höra små kärlekshistorier med deras rendez-vous, förvecklingar och uppträden, i vilka balletkorpsens premiärdansöser och figurantskor varit hjältinnor. Därför skulle det säkert vara rätt intressant för henne att få höra något från ’dramatiskan’, om icke just från dess premiäraktriser, så åtminstone från en bland de mera obemärkta, men som därför kanske skulle kunna göra sig bemärkt som en första älskarinna utom scenen.

Ja, mest för att reta Hanna, som nu för tiden knappast tycktes bekymra sig om att se åt Lydia en gång, skulle det vara roligt att få en liten jämkning på förhållandena! »Det var inte värt att rynka näsan mera åt den ena än den andra... inte värt att varken upphöja den ena eller den andra!» och Lydia syntes icke missbelåten vid föreställningen att åvägabringa denna jämkning.

*


TJUGUTREDJE KAPITLET.



»Vänta ett ögonblick», sade Emelie, i det hon drog sig ur sin kavaljers armar samt visade en smal fot, över vars höga vrist det korslagda bandet sprungit sönder. »Det är andra gången i kväll den här malören hänt mig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free