Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon skyndade in i ett sidorum, som begagnades till toalett, dit Lydia hastigt följde henne. »Vi dela samma olycksöde», sade hon skrattande.
»Vi äro riktigt tokiga, som inte tänka på hemfärden», inföll Emelie, i det hon flämtande sjönk ned på en stol. »Men en vals av Grahl kan jag aldrig motstå... det finns inte någon danskompositör, som så kan sätta liv i folk som han...»
»Och din kavaljer dansar som en ängel...»
»Men själv ser han snarare ut som om han hörde till avgrundens regemente... han har något så obehagligt i sin blick.»
»Han är dödligt förälskad i dig...»
»Jag beklagar honom...»
»Han är oerhört rik, och han lägger sin rikedom för dina fötter...»
»Däremot har jag ingenting att invända, bara han inte själv följer med.»
»Toka!... Är du nu färdig?» och Lydia öppnade en garderobsdörr, som hon häftigt smällde igen. »Jag är alldeles vilsekommen, fastän jag väl borde vara som barn i huset här på Stallmästaregården... det var oförskämt, att man låtit Karolina Brunström uppta’ våra vanliga rum... såg du henne?»
Emelie nickade. »Hon var klädd som en prinsessa och vacker som en dag...»
»Åh, jag kan just inte skryta... valsen är nu slut, men vi ska’ väl knäcka några silverhalsar, innan vi ge oss i väg.»
Champagnekorkarna smällde i samma ögonblick de unga flickorna åter visade sig i sällskapet, medan en vacker mansröst stämde upp:
»Drick! de förflyga de susande pärlorna, drick!»
Och man klingade med glasen, medan några unga damer skyndade till pianot, där de under skratt började klinka och hamra.
»Låt oss ge oss i väg, innan det blir kattmusik», sade Emelies kavaljer, en högväxt man med väldiga polisonger och något kal hjässa.
»Men roligt ha vi haft», sade Lydia, och då Emelie avlägsnade sig några steg för att från en taburett hämta en florschal, som hon kastade över sina axlar, tillade dansösen viskande med en blick av hemligt förstånd: »Det blir som vi överenskommit... lycka till, greve Löwen!»
»Allt är klart!» viskade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
