- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
170

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Moln äro flyktiga ting och kunna lätt skingras!»

»Kanske har ni rätt och i dag visar det sig, om det för mig kommer att blåsa någon gynnsam vind... Jag väntar brev från en anförvant, som har lovat skaffa mig plats. Mitt sammanträffande med er är kanske ett gott förebud... i så fall är jag i morgon vid det här laget långt borta härifrån...»

»Då önskar jag att inte få återse er... jag hade annars tänkt att ni någon gång skulle komma hem, så att min mor och syster hade fått tacka er för ert vänliga skydd... Farväl... av allt mitt hjärta lycka till!»

De stodo nu vid ingången till hennes hem. »Om det är ni, som kanske vänt oturen ifrån mig», sade han skämtande, »jag är lite skrockfull och ni vet ju att ett tillfälligt möte har mycket att betyda... om ni, som sagt, varit för mig ett lyckligt möte, så skulle jag gärna vilja veta, vem jag har att tacka för det.»

»Mitt namn är Emelie Högqvist.» Hon räckte honom utan pryderi sin hand, »och nu», tillade hon glättigt, »må vi således inte återse varandra!»

»Det skulle kanske i mer än ett fall vara en olycka för mig», sade han med en beundrande blick. »Men om mitt olycksöde för mig i er väg, så står Bengt Adler alltid till er tjänst!»

Få ögonblick härefter låg Emelie på knä framför sin systers säng, och, hållande händerna om Hannas arm, berättade hon om allt det som tilldragit sig från det ögonblick hon, i greve Löwens vagn, lämnade Stallmästaregården.

»Det var en fälla», sade Hanna med en suck, »en fälla, som du skulle fastna i.»

»Utan kärlek ingen fälla... det vet du ju...»

»Resa från alla andra och föra dig till sitt hem... liksom en avgjord sak...»

»Men jag är inte den, som ger mig så lätt», Emelie höjde sitt huvud. »Det var alldeles som på krigsfot och då använder man list», tillade hon, i det en skälm lyste ur ögonvrån. »För första gången, du, tror jag mig i alla fall ha varit en lyckad aktris!»

»Ja, ja, det är gott och väl!» Ett leende klarnade upp Hannas ansikte och med sin något avmagrade hand strök hon systerns upphettade kinder. »Men du hade kunnat vara ifrån alla tråkigheter, om du...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free