- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
173

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

överens om, att hon hörde till dem, »som ypperligt förstod att dölja sina kort», vilket visst icke minskade skenet emot henne.

Hon var icke omedveten om det underförstådda i detta gyckel, man hade tillåtit sig; en tidig beröring med livets skuggsidor hade ryckt bort lastens täckelse. Hon visste att bland teaterns sujetter fanns mången, som hade mer än en bönhörd älskare, hon visste av Lydias erkännande, att denna flicka hade ’en vän’, som var själva uppmärksamheten och som skulle ruinerat sig för att tillfredsställa hennes pretentioner, om det fallit henne in att gå så långt i dårskap. »Men att helt och hållet stöta bort erbjudna fördelar vore en kolossal dumhet», hade den unga figurantskan mer än en gång försäkrat, »man är i alla fall övertygad, att man håller tillgodo med dem. Med eller utan älskare, kvittar det lika... man tror det ändå!»

»Man tror det ändå!»

Häri låg en farlig frestelse, över vilken Emelie ännu icke reflekterat.

Hon hade hört skildras galanta äventyr, och hon hade rört sig inom en krets av lättsinne, utan att därav taga någon djupare skada. Vid landsortsteatern hade hon varit så gott som ett barn och den uppmärksamhet som ägnades henne och det smicker som viskades hade hon uppfattat mera som en lek, vilken hörde till pjäsen, till livets stora teater, utan att hon själv övertagit någon betydande roll. På sin höjd hade hon stämt ett och annat möte med någon intressant ungdom för att de tillsammans måtte lustvandra samt varit ganska belåten om ’föremålet’ bjudit på bakelse och konfektyrer.

Debuten i Stockholm hade fört i hennes väg rikare och liberalare kavaljerer och, efter representationernas slut, hade hon emellanåt varit gäst vid fester, där champagnen flödat och där skämt och sång kommit deltagarna att känna ny levnadslust och damerna att glömma, det de i morgonbelysningen efter en genomvakad natt kanske icke alltid togo sig så bra ut som vid vaxljusens sken.

Med bildade kvinnor, stående utom scenen, hade hon i småstäderna ett par gånger blivit sammanförd, men i allmänhet blevo aktriserna icke indragna i familjelivet. Ett förhållande så vanligt och så länge hörande till bruket, att det icke föll någon in att fästa sig därvid.

»Det är bara av avundsjuka», hade Rosalinda Blom sagt. »Inför sina fästmänner och männer skulle de där fruarna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free