- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
174

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flickorna endast förlora i jämförelse med oss... ytterst klokt!... i deras ställe skulle jag inte heller vilja utsätta mig för något dylikt...»

Sedermera i huvudstaden hade Emelie som ung debutant intagit en så obemärkt ställning, att hon icke kommit i närmare beröring med verkliga konstnärinnor inom sitt eget fack, medan hon utom scenen var hänvisad till sammanvaron med ungdomsvänner, uppvuxna i ungefärligen samma förhållanden som hon själv.

En flicka vid teatern med tvivelaktigt rykte och en framtid utan särdeles lovande utsikter som aktris samt mitt i en virvel av förförelser, sådan var den ställning hon iråkat.

Hänvisad åt sig själv och obekymrad om allt annat än sina egna bristande kunskaper, med det bestämda mål att oaktat alla svårigheter uppnå verkligt konstnärskap, sysselsatte hon sig på lediga stunder att så gott sig göra lät studera på egen hand, och att dessa studier icke skedde förgäves, röjde sig genom hennes alltmera lediga hållning och hennes klarare uppfattning av de biroller det ålåg henne att återge.

Vid denna tid hade fru Eriksson en gång av en tillfällighet blivit hindrad att uppträda som kejsarinnan i Herman von Unna. Denna roll anförtroddes åt Emelie, och kritiken måste erkänna, att hon vid detta tillfälle visade verkliga anlag.

»När man har medgång i ett, har man motgång i något annat», sade hon efter teaterrepresentationens slut, då hon i hemmet satt bredvid Hanna, som sängliggande sjuk i någon ådragen förkylning icke hade orkat infinna sig på teatern.

»Jag kryar väl på mig till nästa gång...»

»Nästa gång är en skälm... fru Eriksson återtar efter detta sin roll, min är utspelad... jag sjunker tillbaka i min gamla obetydlighet.»

»För att framträda ur den som fulländad konstnär.»

Emelie skakade missmodigt sitt huvud. »Ibland synes allting så mörkt och tungt, i synnerhet efter någon liten vunnen fördel... den lär mig allt mera känna, det min brist på bildning är ett oöverstigligt svalg.»

»Det fyller du snart... knalla oförskräckt på, du!... Det skall inte dröja så länge innan jag kan skaffa dig lektioner...»

»Jag bryr mig inte om franskan», avbröt Emelie tvärt. »Tror du jag vill, att du rent av skall förstöra dig! Fast du har feber och knappt kan lyfta upp ögonen, har du halvliggande arbetat hela dagen...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/emelie/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free